Utgiven 1923

AGA-systemets
tillämpning för olika belysningsändamal

UNDER de senaste ärtiondena har tekniken pä alla områden visat betydande framsteg. Nya vetenskapliga upptäckter och rön hava av tekniken praktiskt omsatts till mänsklighetens gagn, och redan kända tekniska tillämpningar hava betydligt förbättrats. Teknikens strävan har varit inriktad icke blott pä användningen av nya hjälpmedel och uppslag utan även pä ett ur ekonomiska och praktiska synpunkter bättre utnyttjande av redan kända.
Belysningstekniken tillhör ett av de viktiga omräden, inom vilket utvecklingen med stora steg gätt framät i kulturens tjänst. Särskilt genom elektricitetens användning och förbilligande har inom de större samhällena och betydande delar av landsbygden hygienen i bostäder och industrilokaler väsentligt förbättrats pä samma gäng som landets vattenkraftsresurser i allt vidsträcktare grad kunnat tillgodogöras för en mängfald ändamäl.
Den elektriska ljuskällans användbarhet inskränkes emellertid i hög grad av de maskinella anordningar, som erfordras för den elektriska energiens alstring, och de kostnader, som äro förenade meddess ledande till förbrukningsplatsen. För många ändamal är därför en annan ljuskälla önskvärd, och som sådan korn ända till detta århundrades början egentligen endast fotogenen i betraktande, men har numera i stor utsträckning ersatts avacetylen.
Acetylen
Acetylen är ett vid kalciumkarbids beröring med vatten uppstaende gasformigt kolväte, innehallande 92,3 viktsdelar kol och 7,7 viktsdelar väte och är därmed den kolrikaste av de kända gaserna och betecknas därför icke utan skäl som »kol i gasform». Da lysförmågan hos en gas, förbränd i öppen laga, beror pa dess kolhalt, har acetylenen i ovanligt hög grad förutsättningarna som ett värdefullt lysämne.
AGA-systemet
Genom den av de franska vetenskapsmännen Claude och Hess år 1896 gjorda uppfinningen, att utan fara magasinera acetylen under tryck pa behållare genom att fylla dessa med en porös massa och lösa gasen i aceton, möjliggjordes emellertid en utsträckt användning av en ny och värdefullljuskälla. Det är på detta område, som Fil. Dr. Gustaf Dalen genom en rad uppfinningar lyckats skapa ett belysningssystem, som efter begynnelsebokstäverna i Aktiebolaget Gas-Accumulator numera är känt och uppskattat över hela världen under namnet AGA-systemet.
Karbid
Karbid framställes som bekant genom sammansmältning på elektrisk väg av kalk och kol. För alstring av den härför erforderliga elektriska strömmen användes i regeln vattenkraft, och här i Sverige finnas ett flertal sådana karbidfabriker. Användningen av acetylen betyder således i själva verket ett tillvaratagande av vattenkraftkällorna och tack vare gasens framstaende egenskaper och dessas till fulländning drivna tillgodogörande i AGA-systemets apparater, har denna ljuskälla, trots den skenbara omvägen, blivit så ekonomisk, att den för transportabla ändamål så gott som fullständigt utträngt fotogenen och icke blott med framgång tävlar med den elektriska belysningen, utan i många fall är denna betydligt överlägsen.

Gasaccumulatorer

Pä grund av att acetylenen löstes i aceton kalIades den av de franska uppfinnarne acetylene dissous, vilket försvenskats till dissousgas. De behällare, i vilka den magasineras, variera i storlek allt efter ändamälet. Nedanstäende tabelllämnar nägra uppgifter ä gasinnehäll och dimensioner för de olika typer av AGA-accumulatorer, som förekomma.


 

För AGA-gasaccumulatorerna användas stålbehällare, fyllda med en av Dr. Dalen och hans medhjälpare utexperimenterad porös massa, som genom sin sammansättning och sin framställning erhäller en stor porositet, men samtidigt en synnerligen god motständsförmåga mot vid transporter oundvikliga stötar och slag. Denna porösa massa indränkes till viss grad med aceton, en vätska som har den värdefulla egenskapen att lösa mänga gånger sin egen volym acetylen, vilken lösningsförmåga proportionellt ökas vid stigande tryck. Vid det numera allmänt använda fyllningstrycket av 15 atm. upptaga sä preparerade gasaccumulatorer icke mindre än 150  gånger sin egen volyrn gas, och de bliva därför även vid rnagasinering av stora rnängder acetylen av järnförelsevis srna dirnensioner. Gasaccurnulatorn är ständigt i beredskap att avge gas, sa länge någon sådan ännu finnes kvar. Då gasen skall användas har man endast att rned ett enkelt handgrepp öppna en å behållaren befintlig ventil. Skötseln är således den enklast tänkbara. När behållaren blivit törnd, återsändes den till en gasstation för fyllning, och den är därefter ånyo färdig att tagas i bruk.

Påfyllningen av acetylen pa accurnulatorerna försiggår i därför avsedda dissousgasanläggningar. I AGA-systernet ingår därför även uppförandet av s. k. AGA-gasstationer, sorn utrustas rned lärnpliga, av Gasaccurnulator tillverkade apparater för acetylenens frarnställning, fullständiga rening, torkning och kornprimering. Dylika gasstationer hava levererats till nära nog alla de länder, där AGA-systernet funnit användning. Inalles hava uppförts inernot ett hundratal AGA-gasstationer, av vilka den nordligaste är belägen i Harstad i Norge och den sydligaste i Wellington på Nya Zeeland.
AGA-accurnulatorerna hava kornmit till praktisk användning på de rnest skilda ornråden. Allrnänt bekant är utnyttjandet av dissousgas sorn ljuskälla för signalväsendet, först inorn fyrbelysningen, kort därefter inorn järnvägssignaleringen och under de senare åren även för landsvägs- och lufttrafiksignaler. För belysning användas de med fördel ä järnvägsvagnar, lokomotiv, spårvagnar, fartyg, automobiler, motorcyklar o.dyl. För autogen svetsning och för skärning av metaller medelst acetylensyrgaslåga hava accumulatorerna slutligen blivit oumbärliga och visat sig synnerligen effektiva, pålitliga och ekonomiska, på grund av de fördelar som uppnäs genom att dissousgasen blivit omsorgsfullt renad och torkad och alltid är tillgänglig för omedeIbar användning.

.
Den mängd tekniska omräden, ä vilka Svenska Aktiebolaget Gasaccumulator till praktiken omsatt Dr. Dalens uppfinningar , gör det nödvändigt att här endast beröra dessas grundprinciper och endast i korthet beskriva de viktigaste apparaterna.

Fyrbelysning

De första fyrinstallationer, som levererades frän Gasaccumulator, voro inrättade för brännare med öppen läga och för »fast sken». Redan 1904 fullgjordes den första leveransen till svenska  Lotsverket av en dissousgasinstallation för Gäsfetens fyr vid västra inloppet till Ronneby. Ungefär samtidigt konstruerades och utlades den första AGA-lysbojen vid Trädgårdsgrundet, söder om Kalmar. Bäda dessa provinstallationer, som voro anordnade för fast sken, fungerade utan anmärkning.

AGA-klippljusapparat  För ett fyrsystem är det dock en absolut nödvändighet att klippljusapparat kunna förläna värjesärskild installation en lätt igenkännlig ljuskaraktär.

Detta ernåddes genom konstruktionen av AGA-»klippljusapparat», vilken växelvis avstänger och öppnar gastilloppet och därmed släcker och efter en bestämd mörkperiod tänder huvudlagan, detta senare med tillhjälp av en liten, ständigt brinnande s. k. evighetslaga. Genom införandet av denna klippljusapparat erhö1ls ej blott ett karakteristikt intermittent ljus eller s. k. klipp-ljus utan även en högst avsevärd gasbesparing i jämförelse med installationer, försedda med kontinuerligt brinnande låga. Sedan svenska Lotsverket under en längre tid avprovat klippljusapparaten och funnit den fungera till full belåtenhet, blev en dylik apparat uppsatt vid den ovannämnda fyren Gåsfeten år 1906.
Medelst AGA-klippljusapparat kunna en mångfald olika blänkkaraktärer erhållas. Ett specialfall är exempelvis s. k. överensfyrar, som utvisa en viss riktning. 
 


Den ena fyrens klippljusapparat inregleras då för att avgiva korta blänkar, under det den andra lämnar långa blänkar .
För att giva ett begrepp om noggrannheten hos en AGA-klippljusapparat må nämnas, att den möjliggör uppdelandet av 1 liter gas i ända upp till 10,000 ljusblänkar .
För att ytterligare öka gasbesparingen användes vanligen vid AGA-fyrar en s. k. solventil, vilken genom ljusets inverkan på ett system av ljusabsorberande och ljusreflekterande stavar

automatiskt avstänger gastilloppet till huvudlågan vid dagsljusets inträdande och åter öppnar det, så snart mörkret faller på,  alltid med samma osvikliga precision, vare sig nätterna äro långa eller korta. Solventilen nedbringar gasatgangen med 35 a 40 %, och den sammanlagda gasbesparingen är så  stor, att ett gasmagasin, beräknat för en bränntid av tre veckor vid belysning med öppen låga och fast sken räcker, med vanligen använd ljuskaraktär, ett helt år, da AGA-klippljusapparat jämte AGA-solventil användas.
AGA-apparaternas automatiska funktion och stora driftsäkerhet har medfört att fast anställd bevakningspersonal ej erfordras vid en AGA-fyr. Gasmagasinets storlek beräknas allt efter fyrens större eller mindre tillgänglighet, så att accumulatorerna kunna utbytas t. ex. var tredje eller var fjärde månad eller för mindre fyrar vanligen endast en gång om året. Under mellantiden sköter sig fyren fullständigt själv. Härigenom har AGA-systemet på ett billigt och praktiskt sätt möjliggjort anordnandet av ljussignaler till sjöfartens gagn även i svårtillgängliga farleder och på öde kuster såsom exempelvis Magellanssundets fruktade passage, vid Alaskas obeboeliga kust och

på många andra långt från människoboningar och civilisation avlägsna platser. -
Tack vare dessa egenskaper har AGA-systemet vunnit insteg inom fyrväsendet i nära nog al1a länder och hävdat sin rangplats i konkurrens med andra system. En av dess största triumfer är, att det segrande utgick i tävlan med al1a kända fyrsystem, då Panamakanalens fyrbelysning år 1912 skul1e ordnas. 
Glödnätsbelysning
För att ti1lfredsstäl1a de höga krav på lysvidd, som stäl1as på mycket stora havsfyrar, varvid ljusstyrkan från en öppen låga icke skul1e bliva tillräcklig för dessa, måste man övergå til1 glödnätsbelysning. Den rätta blandning av acetylen och luft, som är en förutsättning för glödnätsbelysning, åstadkommes medelst den efter uppfinnaren benämnda »Dalenblandarem), vilken med hjälp av gastrycket frän accumulatorn automatiskt inpumpar luft i blandaren för att blandas med gas i lämplig proportion. Denna mekaniska blandare tjänar dessutom vid fyrar med roterande linssystem som drivkraft för linsens rotation. Drivkraften uttages frän blandarens pumpmembran medelst en hävstäng, som ästadkommer linssystemets rotations-

rörelse. Utnyttjandet av gastrycket i stället för exempelvis urverk för drivande av linssystemet har medfört den stora fördelen, att även detta slags fyrar kunna göras helt automatiska. 
AGA automatiska glödnätsutväxlare
Den svaga punkten hos en fyrinstallation med glödljus har alltid varit glödnäten, vilkas hållbarhet ej med bestämdhet kan i förväg fastställas. För att emellertid göra även dessa fyrar oberoende av ständig tillsyn användes en s. k. glödnätsutväxlare. Denna apparat, vilken är försedd med ett antal reservglödnät, utbyter fullständigt automatiskt ett sönderbränt glödnät mot ett helt. Går det hål på glödnätet, eller om detta faller av, förlänges lågan från brännaren, varvid en liten trästicka antändes och förbrinner. Härigenom frigöres en ut-

lösningsanordning, hållaren med det förstörda glödnätet avlägsnas från brännaren och ett nytt intager dess plats. Genom utnyttjandet av gastrycket för att driva det roterande linssystemet och genom glödnätsutväxlaren har såsom erfarenheten visat, den stora fördelen vunnits, att även detta slags fyrar kunna drivas automatiskt med fullständig säkerhet utan någon som helst bevakning även under längre tid.;Se även

Solventilen kan även användas i förbindelse med glödljus och roterande linssystem. Vid dagsljusets inbrott stänger solventilen gastilloppet, så att fyren slocknar, och rotationen upphör, till dess solventilen vid mörkrets inbrott åter släpper pä gastrycket och därmed sätter installationen i funktion.
Bojbelysning
En utomordentlig betydelse för sjöfartens säkerställande har Bojbelysning AGA-systemet fått i sin användning för lysbojar. Pä grund av AGA-apparaternas automatiska funktion och stora driftsäkerhet har det blivit möjligt att med lysbojar markera farliga platser, där utprickning med tidigare belysningssystem varit omöjlig eller mycket dyrbar. AGA-bojar finnas utlagda, vilka ej tillses mera än en gång om äret och då endast för utbyte av accumulatorer .

En AGA-boj består av en flytkropp, uppbärande lyktställningen, å vars topp bojlyktan är fästad. Flytkroppens form och motviktens anordning måste avpassas efter vattendjupet, vågrörelsen och strömhastigheten på förankringsplatsen och variera därför inom vida gränser. Gasaccumulatorernas antal och storlek växla allt efter bojens lystermin och ljusstyrka, och så gott som alla accumulatortyper hava kornmit till användning vid bojar, från små accumulatorer om 100 liters gasinnehåll a märkebojar för tillfällig utprickning av vrak, etc.till de största med 90,000 liters ka-
pacitet för stora havsbojar .

AGA ljudsjgnalering
För sådana farvatten, som ofta hemsökas av tjocka, kunna AGA-bojarna även förses med apparat för ljudsignalering .
I de fall, da en bestämd karaktär ej är erforderlig för ljudsignalerna, består apparaten antingen av en med lösa kläppar försedd klocka eller av en vissla. Drivkraften för dessa ljudinstrument erhålles från bojens rörelser i sjön, varigenom signalerna givetvis bliva mer eller mindre oregelbundna.

Skall därernot ljudsignalens karaktär vara ful1t bestärnd och oföränderlig, utrustas bojen med en klocka, vars kläpp drives medelst ett automatiskt arbetande slagverk. Sorn drivkraft för slagverket användes kornprimerad kolsyra, magasinerad i stålcylindrar av ungefär samma form sorn 


gasaccumulatorerna. AGA-bojarna förses, där så önskas, även med apparater för undervattenssignalering, bestående av en i nedre änden av bojens motviktsrör fäst klocka med slagverk, vilket drives automatiskt medelst kornprimerad kolsyra på samma sätt sorn nyssnärnnda övervattensklockor.
Det är ernellertid ej endast för fyrar och bojar sorn AGA-systernet är med fördel till-lärnpligt, utan detsamma gäller även för fyrskepp. Utrustningen härvid överensstärnmer i stort sett med den hos fyrar och bojar med undantag för lyktan. 

Vore denna fast förenad med skeppet, skulle ljusstralarna vid fartygets rullningar kastas än ned mot vattenytan, än upp i luften . Till förhindrande härav har man använt pendlar, men dessa raka understundom i medsvängningar med fartyget. Detta förebygges genom att linsen och dess i fartygets inre anbringade motvikt, vilka äro förenade med dragstänger, bilda ett stabilt, statiskt indifferent system med cardansk upphängning, så att ljusknippet, oberoende av fyrskeppets rörelser, alltid halles i horisontellt läge.

Belysning för lufttrafik

AGA- För att komplettera denna kortfattade uppräkning av AGA-systernets användbarhet för fyrbelysning måste även dess tillärnpning på lufttrafikens ornråde närnnas. såväl mindre, transportabla luftfyrar för militärt bruk sorn större sådana, avsedda för permanenta, kommersiella flygrouter hava kornmit till användning. Dessutorn har under de sist förflutna åren utexperimenterats en särskild s. k. vindindikator, speciellt avsedd att angiva vindens riktning och därigenorn å flygplatser underlätta landning såväl på dagen sorn nattetid. Apparaten består av en fyrlykta, vars linser koncentrera strålarna från ljuskällan på tre horisontella, vita vingar, vilka äro anbragta på ett rörligt stativ. Genom denna anordning erhålles ett från luften sett starkt belyst »T». Den vinge, sorn bildar stapeln i T -et, är utbildad till roder, så att apparaten automatiskt inställer sig med den långa vingen i vindriktningen. såväl denna apparat som de större permanenta AGA-luftfyrarna äro försedda med Dalenljus och automatisk glödnätsutväxlare samt solventil. AGA-luftfyrar hava redan adopterats i flera länder, och torde vara ett värdefullt hjälpmedel till flygväsendets utveckling och vinnandet av större trygghet för detta samfärdsmedel.
 
 

 

Tillbaka/Back
Home