 Red. Dan Thunman Författarna är själva ansvariga för artiklarnas innehåll
Omslagsbild: Örskärs fyr och fyrvaktarbostad. Ritning av Carl Hårleman 1730-tal. Kopierad av Hilmer Carlsson 1924. Källa: Riksarkivet Tryck: Grafiskt Utbildningscenter. Uppsala 1998
Ordförandes sektor Esbjörn Hillberg Rapport från årsmötet i Marstrand 7 mars Johnny Söderlund Debattinlägg Esbjörn Hillberg Fyrar, bojar och prickar, några definitioner Christian Lagerwall 15 år med solceller inom SjöfartsverketDaniel Andersson Örskärs fyrplats blir vandrarhem Dan Thunman Limö fyr, stipendiebostad för konstnärer Dan Thunman http:/www.fyr.org (Svenska Fyrsällskapets hemsida) Bertil Östling Sjöfartsverkets semesterbostäder Dan Thunman Kontakter sökes Esbjörn Hillberg Ny fyrlitteratur Esbjörn Hillberg Föreningsmöten Esbjörn Hillberg Efterlysning Esbjörn Hillberg Avslutning Dan Thunman
Ordförandes sektor Så har då Svenska Fyrsällskapets första verksamhetsår passerat och när du läser detta har vi även haft vårt första årsmöte. Det är definitivt ingen överdrift att säga att vårt första verksamhetsår har överträffat alla våra vildaste förväntningar. Jag skulle därför vilja börja min sektor i Blänket med att tacka styrelsen för allt som ni har gjort och all den tid ni har lagt på vår verksamhet. Jag vill också framföra ett stort tack till alla medlemmar som har uppmuntrat oss genom telefonsamtal, brev och genom att komma på våra träffar. Sällskapet har blivit etablerat och vuxit snabbt, vilket medför att det åtgår en hel del tid då vi, cirka sex gånger under året, skall skriva och kopiera mängder av papper, sätta frimärken och etiketter på kuvert samt packa, stämpla och klistra igen kuvert. Därutöver skall vi hålla medlemsregistret uppdaterat, producera Blänket, arbeta med fyrbesökshandboken, ta fram nya programpunkter och aktiviteter, deltaga i styrelsemöten, svara på brev, etc. Jag tycker dock att allt jobb vi nedlagt hittills har varit värt alla besvär och att vi har lyckats ganska bra. När jag skriver detta är vi 228 medlemmar fördelade på: 4 företag, 9 institutioner/föreningar, 177 enskilda och 29 familjemedlemmar i Sverige, 4 i England, 1 i Tyskland, 1 i Schweiz och 3 i USA. Vi har inte försökt värva medlemmar utan vår förhoppning har varit att de skall komma av sig själva på grund av sitt intresse och därigenom fortsätta att vara medlemmar under många år i stället för att bara tycka att fyrar är något festligt och sedan tröttna efter ett tag. Om den tillväxt vi för närvarande har fortsätter, tror jag att vi kanske om något år måste börja tänka på att omorganisera oss och välja kretsstyrelser för att lättare nå alla medlemmar. Vi i styrelsen skulle också vilja ordna träffar på andra ställen än i Stockholm och Göteborg men tiden räcker inte till. För att komma igång behöver vi hjälp av lokala eldsjälar som har tid att ägna sig åt sällskapet. Det vore underbart om vi även kunde ha möten i södra och norra Sverige så kontakta mig gärna om du har idéer och vill hjälpa till. Vi skulle också vilja ha hjälp med att ordna utflykter till och träffar på olika fyrplatser. Ett kompletterande sätt att lätt sprida information är via Internet och som du kanske har sett på våra trevliga hemsidor (www.fyr.org) är vi på god väg. Information via Internet har snart alla människor tillgång till så man behöver ej vara medlem, vilket kan vara en nackdel för sällskapet. Internet kommer heller aldrig att kunna ersätta personliga kontakter på trevliga föreningsmöten så det är enormt viktigt att vi med din hjälp kan arrangera möten på olika platser i Sverige och fortsätta att växa. Nu närmar sig äntligen våren här ute i Göteborgs skärgård, solen värmer mer och mer och det är snart dags att börja bottenmåla och sjösätta båten. Låt oss hoppas att vi alla även detta år får en underbar sommar med många, härliga och avkopplande båtfärder avbrutna av flera omväxlande fyrbesök. Ha en mysig sommar och skriv gärna en rapport till redaktören för Blänket om du har något viktigt att meddela om någon fyr runt våra kuster. Esbjörn Hillberg
Rapport från årsmötet i Marstrand 7 mars Svenska Fyrsällskapets första årsmöte sedan bildandet av föreningen ägde rum i Marstrand lördagen den 7 mars. I en bister vintervind men i övrigt vackert väder tog sig 21 medlemmar över till ön med den lilla färjan och styrde stegen mot det gamla rådhuset. Mötet började med samling och kaffedrickning, varefter årsmötesförhandlingarna vidtog. Styrelsens verksamhetsberättelse, den ekonomiska redovisningen och revisionsrapporten godkändes och styrelsen beviljades ansvarsfrihet för tiden från föreningens bildande till verksamhetsårets slut 1997-12-31. Styrelsen omvaldes, utom Magnus Rietz som avsagt sig uppdraget och där mötet på förslag från valberedningen istället valde Håkan Slotte. Vidare godkändes smärre förändringar av interimsstadgarna som därmed i fortsättningen skall utgöra föreningens permanenta stadgar. Efter mötet överlämnade Harry Sellmann en blomsterbukett från medlemmarna i Svenska Fyrsällskapet till ordföranden Esbjörn Hillberg. Harry tackade Esbjörn för hans initiativ till bildandet av föreningen och hans stora arbetsinsats under det första verksamhetsåret. Våra framgångar under detta år har till stor del hängt på Esbjörns entusiasm och engagemang. En fyrtavla av Svensk Fyrsällskapets "ALU-konstnär" och en fyrkalender av Bertil Kumlien lottades ut bland deltagarna vid mötet och vanns av undertecknad respektive Mona Paust. I anslutning till mötet informerade Håkan Cederberg om sitt företags köp av den gamla fyrplatsen Dämman. Håkan nyttjade tillfället att överlämna reklam om företagets läkemedelsprodukter. Därefter höll mästerlotsen Åderman ett intressant föredrag om Sjötrafikområde Skagerack, lotsarnas arbetsuppgifter och organisation, sjöräddning m.m. Att föredraget uppskattades av de fyrintresserade deltagarna märktes bl.a. på att många tog tillfället i akt att få svar på sina frågor från den kunnige och engagerade mästerlotsen. Efter en kort promenad från rådhuset till kajen fick medlemmarna en förevisning av den senast byggda lotsbåten på västkusten. Till allas stora förtjusning bjöd skepparen dessutom på en runda runt ön, varvid alla fick möjlighet att bli imponerade av den stadiga och trygga båten och dess avancerade utrustning. Innan middagen gjordes sedan ett besök på Marstrands Museum, där Stig Christoffersson berättade om fyrplatsen och om alla de gamla saker som hembygdsföreningen samlat under många år och som nu förvarades i museet. Därefter intogs middagen i Båtellet och deltagarna kunde samtidigt njuta av västkustfisk och ljuset från Marstrands hamnfyr. Skepparen på fiskebåten "Daisy", Lars Erik Fhager hade som en hyllning till Svenska Fyrsällskapet och Esbjörn skaldat följande visa till melodin "Fyrklövern": "Finns det en mening med en fyrförening som ingen har sett förut? Långe Jan, Långe Erik o Gustav Dalén Kungen, Trubaduren o Nidingen Svårt att förklara, för en sådan skara, Kanske en av er skall slås ut. Så nog finns det en mening med en fyrförening som ingen har sett förut." Vårt första årsmöte blev alltså en mycket trevlig dag med många intressanta upplevelser och gemytlig samvaro mellan medlemmarna. Med en sådan premiär är det bäddat för välbesökta årsmöten i framtiden Johnny Söderlund
Debattinlägg I Svenska Fyrsällskapets stadgar står bland annat att vi skall verka för bevarandet av svenska fyrar och fyrplatser. Detta är naturligtvis ett långsiktigt och mycket svårt mål som vi hittills inte har gjort så mycket för att uppfylla då vi har behövt en viss tid för att växa och etablera oss. Jag tycker nu att det är tid att påbörja en debatt där vi tillsammans förhoppningsvis kan generera många nya idéer om vad man skulle kunna göra för att bevara våra fyrar och fyrplatser. Faxa eller sänd dina skriftliga inlägg med e-mail till Danne, vår redaktör för Blänket, eller till undertecknad. Som barn växte jag upp och seglade i Söderhamns skärgård. När jag gjorde strandhugg på fyrplatser var det alltid liv och rörelse och byggnaderna på fyrplatsen var väl underhållna. Då man var ute till sjöss visste man att det alltid fanns någon på varje fyrplats som spanade ut över havet. Idag är det tyst och helt annorlunda med alla automatiserade, avbemannade och nedlagda svenska fyrar och fyrplatser som, speciellt om de är nedlagda, förfaller allt mer då de inte längre underhålls regelbundet. Alla svenska fyrar är redan automatiserade vilket är oundvikligt i ett modernt samhälle, så jag tänker inte diskutera denna fråga mer i mitt inlägg. Även avbemanning och nedläggning av fyrar och fyrplatser som genomförs av Sjöfartsverket är nästan också oundvikliga då de som ett statligt verk har besparingskrav som måste uppfyllas. I Sverige har Sjöfartsverket i praktiken avbemannat alla fyrplatser trots att det bor människor på vissa. Det finns även en hel del fyrar som är nedlagda och sålda. I andra industriella länder är det samma sak och som exempel kan nämnas att den sista fyren på Irland avbemannades i mars 1997 och att innan slutet av 1998 är även alla fyrar i England utan bemanning. Tyvärr kan man inte stoppa denna utveckling någonstans i världen då den är en del av en allmän rationalisering för att reducera kostnader och då det finns ett allt mindre behov av fyrar för yrkessjöfarten. En avbemanning från Sjöfartsverkets sida behöver dock ej betyda att människor inte skall kunna bo på fyrplatser och samtidigt hålla viss utkik. En nedläggning av en fyr behöver inte heller betyda att fyren skall förfalla. Sverige har en lång och storslagen fyrhistoria, många fyrar kan betraktas som kulturminnen och del av vårt arv som man bör göra allt för att bevara. Nöjessjöfarten har fortfarande ett stort behov av fyrar för navigering även om de är släckta och av bemannade fyrplatser för sin säkerhet på sjön. De frågor som man skall besvara är hur och vad man skall göra för att bevara och underhålla de av våra gamla fyrar och fyrplatser som ej sköts av Sjöfartsverket och hur skall man finna människor som är villiga att bosätta sig större delen av året på en fyrplats även om fyren ägs och sköts av Sjöfartsverket. Det absolut bästa sättet att bevara fyrar och fyrplatser är naturligtvis att man fortsätter att använda fyrar som fyrar. Detta är tyvärr inte alltid möjligt men min uppfattning är att även om en fyr läggs ned och avbemannas fortsätter den att vara en fyr ända tills den är riven. Man bör normalt undvika att riva gamla fyrar, varför jag tror att det bästa alternativet i dessa fall är att starta oberoende stiftelser eller ideella föreningar som man exempelvis har gjort för Ursholmen, Väderöbod, Måseskär, Pater Noster, Vinga, Valö, Nidingen, Högbonden, m.fl. Genom frivilliga insatser underhålls och bevaras dessa fyrar och fyrplatser på ett utomordentligt sätt utan större inblandning av någon myndighet. Ett annat bra sätt är att som i andra länder och i viss mån i Sverige sälja fyrar och fyrplatser till privatpersoner och samtidigt, när så anses vara nödvändigt, ställa vissa krav på köparen beträffande underhåll och ev. bemanning samt i plan säkerställa den allmänna tillgängligheten. Ett stort antal fyrar utomlands och ett fåtal i Sverige såsom Lungö, Dämman, Högby och Islandsberg ägs redan idag av privatpersoner. Trots vad jag sagt ovan kan man troligtvis endast bevara ett fåtal fyrar genom att de ägs eller förvaltas av stiftelser, föreningar eller privatpersoner. För det stora flertalet fyrar och fyrplatser krävs ett helhetsgrepp där man bland annat tar hänsyn till att alla fyrar och fyrplatser kanske inte är värda att bevara. Man bör därför tillsätta en mindre arbetsgrupp med experter från Sjöfartsverket, Fyrsällskapet, antikvarier, etc. Gruppens första uppgift skall vara att göra en inventering av Sveriges fyrar och fyrplatser. I Norge finns redan en nationell fyrhistorisk förening (där bl.a. den norske riksantikvarien och Kystdirektoratet ingår) som arbetar på en plan kallad "Nasjonal verneplan for fyrstasjoner". En motsvarande plan för Sverige bör förutom vissa tekniska detaljer om varje fyr innehålla historik, argument varför fyren är unik och värd att bevaras, om möjligt en uppskattning vad det skulle kosta att bevara den, etc. Kostnaden för att ta fram planen borde betalas av Sjöfartsverket och andra berörda statliga myndigheter. Nästa steg är att genomföra planen och det bästa vore då om alla avbemannade och nedlagda fyrar och fyrplatser som är värda att bevaras och som ej kan säljas till oberoende stiftelser eller liknande, kunde överföras till och ägas och förvaltas av någon typ av kombinerad privat och statlig kulturhistorisk institution/stiftelse (jfr. National Trust i England). Då stat och kommun ej kan förväntas stå för alla underhållskostnader måste man finna sponsorer bland skärgårdsstiftelser, rederier, företag med anknytning till sjön, Kryssarklubben, segelsällskap, båtsportklubbar, ornitologföreningar, etc. Det kanske också är möjligt att starta en fadderverksamhet för fyrar. Många fyrar skulle även kunna hyras ut och utnyttjas som vandrarhem och restauranger, för kursverksamhet och konferenser m.m. Beträffande bemanningen skulle man kunna erbjuda människor att hyresfritt bo på fyrplatser utan om de vore villiga att bo där året runt eller större delen av året utan någon lön eller annan kostnadsersättning och samtidigt utföra visst löpande underhåll. Jag tror att många pensionärer, konstnärer och andra skulle vara intresserade av ett sådant erbjudande. Tiden arbetar troligtvis för sådana lösningar då fler och fler människor kan och önskar arbeta från hemmet. Jag väntar med spänning på dina idéer och synpunkter så låt oss starta en debatt som resulterar i att vi kan bibehålla och underhålla vårt fyrarv. Esbjörn Hillberg
Fyrar, bojar och prickar, några definitioner Allmänt Fyrarna kan beskrivas med två egenskaper, energikälla resp elutrustningens uppbyggnad. Där energikällan förser fyren med energi och är av två typer primär resp sekundär. Med primär avses den energikälla som i första hand skall driva fyren, den sekundära energikällan är en reserv som träder in i händelse av fel på den primära energikällan. Normalt sker skiftet med automatik. Primära energikällor är nätkraft, solkraft, vindkraft och engångsbatteri. Där sol- och vindkraft användes lagras energi i batterier, för att utjämna tillgången över dag resp natt och sommar resp vinter. Sekundära energikällor är batterier och dieselkraft. Elutrustningen är normalt uppbyggd med dubbla system beträffande vitala systemdelar exempelvis klippapparater och glödtrådar. Sen 1992 byggs dock anläggningar med enbart en klippapparat om inte speciellt uttalat behov av två klippar är framgår. Skiftet mellan klipparna sker i huvudsak manuellt på fyren, förutom på fyrar som har någon form av fjärrmanöver. Samtliga fyrar som har mer än en glödtråd (lampa) skiftar automatiskt vid fel på den första glödtråden. Skiftet sker så långt som teknik och nautiska krav medger med utrustning som saknar rörliga delar ex glödlampor med två glödtrådar eller dubbla linser. I sammansatta system med fler än en nautisk funktion exempelvis fyr med racon, eftersträvas att separera energikällorna, dvs varje nautisk funktion har en egen primär energikälla. Fyrarna kan indelas i grupper relaterat till energikällor primärt och sekundärt enligt följande: Engångsbatteri: Primära energikällan i dessa fyrar är ett batteri som ej är återuppladdningsbart. Två typer av dessa batterier användes för närvarande. Normalt laddas fyren för mellan två till tre år drift utan byte. Sekundär energikälla saknas helt. Merparten av denna fyrtyp har endast en klippapparat. Lampan är i merparten av fyrarna av typen med två glödtrådar, undantag finns. Denna systemuppbyggnad användes i huvudsak för led/ensfyrar inomskärs. Idag finns ca 20 st av denna fyrtyp i drift. Solpanel-batteri: I detta system utgörs den primära energikällan av solkraft som lagras i ett återladdningsbart batteri. Sekundär energikälla saknas helt. Merparten av fyrarna har två klippapparater med manuellt skifte, förutom fyrar där skiftet sker med hjälp av fjärrmanöver. Lampan är uppbyggd med två glödtrådar, vilket innebär att rörliga delar saknas. Systemet användes på samtliga typer av fyrar och är den dominerade systemlösningen idag, ca 450 st fyrar med solenergi är i bruk för närvarande. Vindgenerator-Batteri: Systemet är till uppbyggnad lika solpanelsystemet förutom att energi skapas med hjälp av vindkraft. Systemet saknar rörliga delar förutom själva vindgeneratorn. Inga nya anläggningar har byggts under de senaste åren, i drift finns för stunden ca 10 st. Landkabel utan reserv/sjökabel utan reserv: Till dessa fyrar användes det allmänna elnätet som primär energikälla. Vilket innebär att tillgången av energi är relativt stor och medger ljusstarka fyrar och möjligheter till andra nautiska funktioner ex fasadbelysning. Lampor med en glödtråd förekommer mest i kombination med lampväxlare, ibland med dubbla linssystem. Sekundär energikälla saknas helt. Ca 60 st anläggningar finns för närvarande. Landkabel/sjökabel-engångsbatteri/batteri/diesel: Systemuppbyggnaden är lika land/sjökabel utan reserv förutom att en sekundär energikälla finns monterad i form av engångsbatteri, laddningsbart batteri eller dieselkraft. I lösningar med batteri som reserv sker skifte mellan lampor med hjälp av lampväxlare, en reducering av fyrljuset räckvidd inträffar då. Med dieselkraft som reserv bibehålls den normala räckvidden. Normalt finns två klippapparater med växlingsmöjligheter via fjärrmanöver. Ett antal olika lampsystem användes. Totalt finns det ca 430 st fyrar i drift, varav merparten är med laddningsbart batteri som reserv. Lysbojar I huvudsak består bojflottan av bojar i stål, ett fåtal bojar av plast finns dock. Merparten av bojarna är av två standardiserade typer S7 resp S10, med en total längd av 7 resp 10 meter. Ett mindre antal äldre typer finns, varav de flesta är placerade inomskärs. Energikällan till samtliga bojar är av typen engångsbatteri. Samtliga bojar är utrustade med en klippapparat. Energibyte kan utföras från toppen av bojen på samtliga typer (väderberoende), normalt utförs det dock i samband med övrig tillsyn ombord på tjänstefartyg. Normalt finns plats för 1 till 4 st batterier med en kapacitet a' ca 630 Ah. Sekundär energikälla saknas helt. Bojarna är uteslutande utrustade med en lampa bestående av två glödtrådar, som växlar automatiskt vid fel. Bojtypen S7/S10 kan även förses med ett reservbatteri, vid händelse av fel på den ordinarie energikällan, inkoppling sker idag manuellt och är beroende av bra väder. Två typer av förankringsmetoder förekommer, stramförankring resp balanserad förankring. Metoden med stamförankring kräver tillgång till dykare, men ger en säkrare posions placering. Lysprickar System uppbyggnaden vad beträffar elutrustningen är lika som för lysbojarna, förutom att lysprickarna endast kan laddas med ett batteri. Materialet i lysprickarna är uteslutande plast. Två storlekar användes med en total längd av 6 resp 7 meter. Prickar Inomskärs är idag merparten av prickarna av
plastmaterial, utomskärs användes i huvudsak prickar av trä.
Prickarna är normalt försedda med reflexer. Förankringen
utförs med kätting och ankare av betong, undantag finns dock.
Inomskärsprickarna av plast är i två standard fabrikat.
15 år med solceller inom Sjöfartsverket Från det att den första egentliga fyren etablerades i Östersjön under 1200-talet, har tillgången av energi för driften av fyrar varit ett problem. Då fyrarna ofta placerats på otillgängliga platser i kustbandet eller utomskärs innebär detta långa transporter till hög kostnad. Genom tiderna har många olika energikällor kommit och gått exempelvis öppna eldar, träkolseldar, rovolja, fotogen, acetylengas och olika typer av elenergi. Den bästa lösningen av energifrågan för drift av fyrar är förnyelsebar energi på plats. Med bl.a. den tanken i bakhuvudet påbörjade Sjöfartsverket ett utvärderingsarbete av solceller under året 1983. Man installerade solceller på 7 st fyrar med en geografisk spridning utmed Sveriges kustband. Första fyren som försågs med solceller blev fyren Kuggviksskär placerad i Bråvikens inlopp till Norrköping. Systemen som installerades bestod av 4 st solpaneler av fabrikat ARCO typ M 53 och ett nickelkadiumbatteri av fabrikat NIFE. För att skydda batteriet mot överladdning installerades en solpanelregulator av fabrikat Ericsson. Det var även första gången man använde nickelkadiumbatteri i fyrinstallationer i Sjöfartsverket. Gångreservtiden var normalt ca 80-120 dygn vid fulladdat batteri dvs den tid fyren kan lysa utan sol under årets mörkaste tid. Då energiförbrukningen är som störst under den tid när solinstrålningen är minst, följde man inladdad solenergi och förbrukad energi under det första driftåret, i syfte att försöka hitta lämplig systemuppbyggnad. Man konstaterade att energiförsörjning med solpanel vid denna tidpunkt var tillräcklig för att ersätta acetylengasdriften på mindre inomskärsfyrar. Under året 1986/87 började man att installera oreglerade system dvs solpanelregulatorn togs bort vid installationerna av systemen. Det oreglerade solpanelsystemet som användes bygger på en optimering av last (lampans energiförbrukning) och tillförd energi (antal solpaneler och batterikapacitet). Ett av syftena med att ta bort regulatorn var att förenkla anläggningarnas tekniska nivå, för att underlätta tillsyn och service. Efterhand som nya erfarenheter vanns om lämpliga anläggningstorlekar utvecklades ett antal standardsystem. Standardanläggningar som installerades bestod då av: 1 st solpanel/ ca 105 Ah batteri, 2 st solpaneler/ ca 244 Ah, 2-4 st solpaneler/ ca 348 Ah och 4 st solpanel/ ca 522 Ah. Gångreservtiden minskades till nuvarande 50 dygn och solpaneltypen ändrades från en 36 cellers till en 33 cellers solpanel, för att passa spänningsmässigt bättre ett oreglerat solpanelsystem. I takt med att nya navigeringsmetoder utvecklades minskade behovet av fyrar under 80-talet. En ombyggnad av så kallade större fyrar av typen angörningsfyrar inleds med att fyren Engelska grundet i Stockholms skärgård byggdes om till solpanelsdrift 1991. Efter hand har även större kassunfyrar försetts med solceller exempelvis Västra Banken, Grundkallen, Svenska Björn, Sydostbrotten och Ölands Södra Grund. Tack vare ombyggnaderna har tillsynsintervaller av fyrarna varit möjlig att minska till hälften. Systemuppbyggnaden av dessa solcellsanläggningar är gjord på liknande vis som för de mindre fyrarna förutom att totala antalet solpaneler är större. Normalt monteras mellan 6-10 st solpaneler fördelade i separata delsystem för den monterade utrustningen (fjärrkontrollutrustning, fyrljuset och radarfyrar). Detta för att få maximal driftsäkerhet och att samtliga nautiska funktioner inte skall sluta att fungera samtidigt. Till och med feb 1998 har Sjöfartsverket totalt 445 st fyrar med solcellsdrift i drift. Totalt installerade solpaneler är 968 st fördelade på 528 st anläggningar så som fyrar, fjärkontroller, radarsvarare, etc. Den sammanlagda solpanelseffekten är uppskattningsvis 49.000 watt och laddar batterier med totalt ca 106.000 amperetimmar kapacitet. Solceller användes även som energikälla för tillfälligt installerade positionsutrustning vid sjömätning. Införandet av solceller på Sjöfartsverkets
fyrar tillsammans med övrig ny teknisk utrustning kan sammanfattas
som mycket positiv och kostnadsbesparande.
Örskärs fyrplats blir vandrarhem Örskärs fyrplats anlades på 1680-talet och är därmed en av landets äldsta fyrplatser. Den första fyren utgjordes av ett trätorn utvändigt klätt med spån och rödfärgat. Tornet kröntes av en lanternin som inrymde en av landets första spegelapparater. År 1738 träffades fyren av ett åsknedslag och brann ner. En ny fyr och ett nytt bostadshus ritades av överintendenten vid Kungliga Överintendentsämbetet, Carl Hårleman. (Se omslagsbild) Hårleman var en av 1700-talets stora arkitekter i Sverige och ritade mängder med kyrkor, slott och herresäten. Som överintendent hade han ett ett mycket brett arbetsfält där även fyrar och båkar hamnade på hans ritbord. Den nya fyren byggdes av gråsten som putsades och vitmenades. I den mäktiga och mycket vackra lanterninen placerades fem fyrspeglar med två oljelampor till varje spegel. Fyren blev en av de första spegelfyrarna som verkligen fick beröm av de sjöfarande. I en samtida seglingsbeskrivning kan man läsa att Örskärs fyr är "den präcktigaste fyrbåken ej allena i Östersjön utan och på många orter ej ha sin like." År 1769 kompletterades de gamla speglarna med ett urverk som kunde få speglarna att röra sig och därmed ge en speciell fyrkaraktär. Det var en av värdens då ledande fyringenjörer, svensken Jonas Norberg, som låg bakom den nya fyrapparaturen. På 1850-talet byggdes den övre delen av tornet om för en ny fyrapparat och ny lanternin, därmed förlorade fyren något av sin väl avvägda proportioner. Fyren är trots detta fortfarande en av landets vackraste fyrar. Till fyrplatsens höga kulturhistoriska värde bidrar även den bevarade fyrvaktarbostaden som Hårleman ritade. Under 1800-talet har fyrplatsen tillbyggts med ytterligare två större bostadshus för fyrpersonalen medan det gamla bostadshuset fungerat som tvättstuga. Fyren har i likhet med alla andra fyrar automatiserats men personal har fått stanna kvar på fyrplatsen för andra uppdrag och tjänster som t.ex. väderobservationer åt SMHI. År 1995 drog sig intressenterna ur och personalen sades upp från årsskiftet 1997-98. Under 1997 presenterade Skärgårdsstiftelsen en promemoria med förslag till vandrarhem på Örskär. Dessa planer löpte sedan vidare och ett avtal upprättades mellan Skärgårdsstiftelsen och Sjöfartsverket. Detta avtal innebär att stiftelsen hyr byggnaderna vid fyrplatsen under tiden 1998 till 2002. Det nya vandrarhemmet ansluts till Svenska Turistföreningen och planeras öppnas i maj i år. Vandrarhemmet kommer att företrädas av den siste fyrvaktaren på platsen, Per Mattsson. Tjänsten finansieras av Skärgårdsstiftelsen, Östhammars kommun, Upplandsstiftelsen, Uppsala läns landsting, Länsstyrelsen i Uppsala län samt Upplands regementes officersförening. Tack vare denna lösning kan Örskärs fyrplats även i fortsättningen vara bemannad. Svenska Fyrsällskapet önskar lycka till. Dan Thunman
Limö fyr, stipendiebostad för konstnärer År 1900 åtog sig Gävle stad att uppföra en fyr vid södra farleden in till Gävle. Det bestämdes att fyren skulle uppföras på Limön och år 1902 togs den i bruk. Fyren uppfördes av trä, 16 m hög, mitt på den sandås som löper över ön och kom därmed att omges av skog. Fyren sköttes av två fiskare på ön. Fyrvaktarrummet i fyren användes även en tid som skollokal för barnen på ön. Fyren är i dag vitmålad och täcks av ett rött plåttak. Fyren, som fortfarande ägs av Gävle kommun, är numera tagen ur drift. Som en följd av detta har fyren levt under ett ständigt rivningshot med ett alltmer tilltagande förfall. År 1995 bestämdes dock att fyren skulle bevaras, renoveras och därmed inleddes på allvar diskussionerna om möjlig användning. En idé som väcktes var att upplåta fyren stipendiebostad åt konstnärer. Lanternindelen erbjuder, trots skogens uppväxande, fortfarande en fantastisk utsikt ut över Gävlebukten, vilken kan ge inspiration och skapandekraft inom flera olika konstarter. Gävle kommun arbetade vidare med denna idé och fyren har nu under två somrar bebotts av konstnärer som själva sökt detta stipendium. Kulturförvaltningen hyr fyren av Tekniska kontoret och ansvarar för stipendieutdelningen. I den allt vanligare diskussionerna om överblivna fyrar och fyrplatser kan alltså även denna möjlighet prövas. Dan Thunman
http://www.fyr.org (Svenska Fyrsällskapets hemsida) Detta är adressen till Svenska Fyrsällskapets hemsida som har varit på Internet sedan början av december 1997. Genom ett vänligt tillmötesgående från Bonnier On Line har vi fått tillgång till deras server och vi kan själva redigera och uppdatera sidorna. Detta har kommit på min lott och jag börjar väl bli lite varm i kläderna nu. Men eftersom jag är "självlärd" så ber jag om överseende om den layout jag valt inte är helt proffsig. Avsikten med hemsidorna är att sprida information om Svenska Fyrsällskapet och dess verksamhet, en snabb informationsväg till de medlemmar som har tillgång till Internet. Vi kommer att lägga upp all information som går ut till medlemmarna. Dessutom publicerar vi annat material som kan vara av intresse. Exempelvis Lotta Lindholms uppsatser om Storjungfrun och Nidingen. En avdelning som inte kommit igång och där vi behöver hjälp är att kunna publicera bilder på fyrar med tillhörande information. Om du har egna bilder som du tycker skulle vara intressanta att delge övriga inom fyrsällskapet så skicka färgbilder och text till mig så ska jag se till att de kommer in. En annan service för medlemmar som önskar kontakt med personer med samma intresse är kontaktlistan under knappen Medlemmar. Där kan du lägga in namn, bostadsort, telefonnummer och eventuell e-post adress samt intresseområde. Vi har fått en räknare som indikerar antalet besök och vi kan även få statistik över besökarna. Således har vi haft besök från följande länder: Australien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Österrike, Holland, Norge, Portugal, UK och USA. Totalt var det den 3 februari 1998: 459 besök sedan den 26 december 1997. Vi har även öppnat en gästbok där besökare kan ge sina kommentarer till våra sidor. Alla kan läsa genom att klicka på Guestbook. Varför har vi reklam på länksidan? Jo detta är ett samarbete mellan olika organisationer och privatpersoner, som har hemsidor om fyrar och genom att ha reklam på vår hemsida sprids även våra "banner" på de övrigas sidor. Detta medför att vi blir mer kända och får fler besökare och kanske även fler medlemmar. Har du förslag till förbättring av sidorna är du välkommen med e-post till bertil.oestling@mbox200.swipnet.se och om du har fyrkort, som vi kan få visa så skicka dem till Bertil Östling, Kärrgränd 5, 162 46 Vällingby. Bertil Östling
Sjöfartsverkets semesterbostäder Medlemmar i Svenska Fyrsällskapet kan för andra året i följd hyra Sjöfartsverkets semesterbostäder. Sjöfartsverkets personal har emellertid företräde. De aktuella semesterbostäderna finns på följande platser: Hölick, Näskubben, Idö, Hoburg, Fårö, Sandhammaren, Höllviken, Haken, Kullen, Erholmen och Hållö. För ytterligare information kontakta Eva-Lotte Flodman på Sjöfartsverket, tel 011- 19 12 39. Dan Thunman.
Föreningsmöten Våra uppskattade föreningsmöten i Göteborg och Stockholm fortsätter att locka 30 -45 deltagare per möte. De är även socialt mycket trevliga då fler och fler medlemmar börjar ta med sig fyr böcker, fotografier, etc som förevisas under den efterföljande förtäringen. Det vore mycket trevligt om vi även kunde starta aktiviteter för medlemmar på andra platser i Sverige och vi hoppas att du som har några idéer kontaktar oss i styrelsen. Sedan det föregående numret av Blänket har vi haft fyra föreningsmöten som vi ej rapporterat från tidigare nämligen: Göteborg 971022 då Esbjörn Hillberg talade om "Fyrhistorien med speciell betoning på världens första Rock Lighthouse Eddystone". Denna gång gick vi utanför Sveriges gränser och Esbjörn berättade om de mycket fascinerande och för de flesta av de 37 deltagarna totalt okända historierna om fyrarna Eddystone i England och Cordouani Frankrike. Stockholm 970928 då Harry Sellmann talade om "Från Alexandria till Landsort, fyrarnas historia". Harrys populära föredrag från Göteborg lockade 32 belåtna medlemmar från stockholmsområdet till en trevligkväll i Sjöfartsverkets lokaler på Rosenvik. Stenstorp 971122 där Lars Svensson, ordf. I Dahlénsällskapet och medlem i Fyrsällskapet, guidade oss på Dalénmuseet. Ett femtontal personer mestadels från mellan Sverige möttes denna lördag på museet och fick en privat och mycket intressant visning av Lars. Man bör definitivt besöka Dalénmuseet flera gånger då man upptäcker nya intressanta saker vid varje besök. Göteborg 980217 då Harry Sellmann berättade
om "Fyrskeppens historia". Denna gång hade vi ett rekorddeltagande
med hela 53 mycket belåtna medlemmar som lyssnade på Harrys
underbara fördrag om fyrskeppsutveckling i världen och svenska
fyrskepp i synnerhet baserat på Harry’s egen erfarenhet sedan tiden
som lotsdirektör. Därefter fortsatte kvällen med förtäring
och livliga diskussioner. Konstnärerna Rolf Allan Håkanson och
Börje Moberg visande sina vackra fyrtavlor. Kerstin Hammarsson visade
sina textiltryck med fyrar. Jan Rossander demonstrerade egna tillverkade
fyrmodeller som hade riktiga ljuskaraktärer med hjälp av elektriska
kretskort. Nidingens Vänner visade och sålde sin nya bok om
Nidingen och några andra medlemmar sålde dublettböcker
från sina fyrbokssamlingar. Årets första medlemsträff
var en stor succé.
Stockholm 980310 då fyrskeppet Finngrundet
förevisades av Bodil Sundström, Olle Pettersson och Kurt Kurin.
Omkring 60 peroner (nytt rekord) hade denna klara men kalla senvinterkväll
tagit sig till Djurgården och museifartygen S:t Erik och Finngrundet.
Bodil Sundström och undertecknad hälsade alla varmt välkomna.
Den stora församlingen delades upp i två grupper som turades
om att se en film om fyrskeppet Västra Banken med Uddo Westerberg
som berättare och att göra en rundvandring på Finngrundet
med de ovan nämnda och mycket kunninga guiderna. Den mycket trevliga
och lyckade kvällen avslutades med öl, smörgås och
kaffe ombord på S:t Erik.
Esbjörn Hillberg
Kontakter sökes Bob MacAlindin, 12 Tods Green, Crail, Anstruther, Fife KY10 3UU, Skottland var tidigare chef för North Carr Lightship Maritime Museum. Han skriver för närvarande på en bok om sanna dramatiska händelser och olyckor på fyrskepp. Bob vore mycket tacksam om du hade några historier som du kunde sända till honom. Han söker även fotografier på svenska fyrskepp. Egbert Koch, Stauffenbergstrasse 13, D-22587 Hamburg, Tyskland är intresserad av fyrlinser och skulle vilja veta namnen på först och främst skandinaviska fyrar men även andra som har eller har haft Hyper-radiala linser (focal distans 1330mm.), Meso-radiala linser (focal distans 1125 mm. och 925 mm.) och första ordningens linser (focal distans 920 mm. och 900 mm.). Lorraine Taylor, 1454 Village Road, Charleston SC 29407, USA är intresserad att byta amerikanska fyrvykort och fyralmanackor mot motsvarande från andra länder. Esbjörn Hillberg
Ny fyrlitteratur Från Sverige För nit och redlighet i rikets tjänst, en undersökning av fyrpersonalens tjänstgöringsförhållanden i mellersta lotsdistriktet 1872-1927 är en D-uppsats på 37 sidor författad 1996 av Ylva Castenhag. Uppsatsen kan beställas från Stockholms Universitet, historiska institutionen. Dämman, Sveriges första bottenfasta utsjöfyr är en C-uppsats på 56 sidor författad 1997 av vår medlem Maths Johnsson. Som vi nämnde i Blänket nr 2 har Maths tidigare skrivit B-uppsatsen De svenska fyrskeppen 1844-1972. Båda uppsatserna kan beställas från Linköpings Universitet, Lisbeth Sandstedt 013-281829. Ursholmens fyrplats är namnet på en bok på cirka 88 sidor som beskriver Ursholmens fyrar, livet och människorna på fyrplatsen, m.m. från en fyrteknisk och social synvinkel. Boken är författad 1998 av Victoria Ask och Erik Sigge och är en vidareutveckling av författarnas B-uppsats från institutionen för miljövetenskap och kulturvård vid Göteborgs Universitet. Den kostar cirka 115:- plus porto och kan beställas från Victoria Ask, tel 031-196070. Livet på Nidingen, en 93 sidors bok om hur det var att verka och bo på Nidingen förr i tiden. Den är baserad på många intervjuer av gamla nu levande människor som arbetat på Nidingen. Boken är ett ALU arbete, utgiven 1997 av Nidingens Vänner, kostar 195:- plus porto och kan beställas av Ethel Lindström, tel 0300-62440. Högbonden, på spaning efter byns själ, är en A-uppsats i geografi från samhällsvetenskapliga institutionen vid Högskolan i Sundsvall, är författad av Kerstin Svensson, omfattar 38 sidor och publicerades 1994. Valö, från röse till AGA fyr är en bok på 115 sidor författad 1996 av Johnny Söderlund (tel 031-122052) som kostar 120:- plus porto. Boken kommer troligtvis ej att tryckas i en tredje upplaga men det finns fortfarande några exemplar kvar av den andra upplagan. Från andra länder De tyska fyrtidningen Leuchtfeuer (Klaus Kern, Pestalozzistrasse 28, D-65428 Rüsselsheim, Tyskland) har nyligen utgivit 2 små böcker. En heter Ein Bett im Leuchtturm (24 sidor, pris ca DM 14) och beskriver fyrar som du kan hyra eller bo i under din semester i England, Irland, Skottland, Tyskland, Danmark, Norge och Sverige. Den andra handlar om fyrfrimärken, fyrpoststämplar, etc och heter Philatelistische Handbuch, band 1 Deutschland (140 sidor, pris ca DM 30). B&T Publications, 11 Lavender Close, Merry Oak, Southampton SO19 7RD, England fortsätter att publicera små mycket bra böcker om fler och fler engelska fyrar såsom: Needles Point, Portland Bill, Eddystone, Bishop Rock, Longships, Skerries Rock, Wolf Rock, Smalls Rock. Man skall även börja bokserier om irländska och skotska fyrar. Böckerna kostar ca 4 £ styck och är mycket prisvärda. Den engelska fyrtidningen Leading Lights trycks nu på glättat A4 papper i färgtryck och är enligt min mening den utan tvekan bästa och vackraste fyrtidningen på marknaden. Den innehåller många artiklar och underbara fyrfotografier i färg och svartvitt från hela världen, kommer ut varannan månad, kostar 20£ per år och kan beställas från Peter Williams Associates, Haven Lightship, Milford Marina, Milford Haven, Pembrokeshire, Wales SA73 3AF, England, Fax 00944 1646 692896. Esbjörn Hillberg
Efterlysning I samband med årsmötet i Marstrand efterlyste jag någon medlem som kunde tillverka och skänka sällskapet en ordförandeklubba. Den får gärna utformas eller dekoreras utifrån temat fyr. Nu vill jag genom detta nummer av Blänket sprida denna efterlysning och hoppas på att någon kan hjälpa till. Kontakta mig på telefon 031- 97 21 48 eller skriv ett brev till adressen: Hus 154, 430 82 Donsö. Esbjörn Hillberg
Avslutning Ni har just tagit del av första numret i andra årgången av Blänket. Fortfarande får vi hålla till godo med detta enklare tryck. Till höstnumret hoppas vi emellertid kunna finansiera en något mer avancerad tryckning där fr.a. bildkvalitén förbättras. Då hoppas vi också kunna presentera för er artiklar om Lungö fyr, Fyrskeppet Finngrundet under kulturhuvudstadsåret 98, Understens 150-års jubileum samt ett fyrreportage från Sydamerika. Vi kommer även att följa de alternativa verksamheter som tillkommer på vissa fyrplatser och kanske Esbjörns debattartikel om avbemanningen och nedläggning av fyrplatser väcker skrivlusten hos några av våra medlemmar. Manusstopp är 7 oktober 1998. M.v.h. Dan Thunman / Redaktör Adress: Eksoppsvägen 29. 756 46 Uppsala
Back
|
