| När ett kulturminne nått tillräckligt
hög ålder blir det med rätta skyddat av både Sverige
och EU och kallas kulturarv. Ristningar i Tanum och annorstädes hör
med all säkerhet till denna kategori.
Känsligare är det för sådana föremål och miljöer som ligger relativt nära modern tid och där både ansvar och intresse har mera diffusa gränser. Fyrplatser kring våra kuster kan räknas in i denna kategori. Den mest expansiva och levande perioden för våra bemannade fyrplatser inträffade under senare delen av 18oo-talet. För nutidsmänniskan avlägset, för historiker en på många sätt ointressant epok. Både för långt bort och nära. Både för och emot finns med när man ska ta ställning till rubrikens fråga. På den negativa sidan finns den oklara ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter och så naturligtvis kostnaderna. Ett starkt positivt element är det faktum att dessa unika miljöer med utsatta lägen och uthus (som en maritim Lönnebergamiljö aldrig mera återkommer. Aldrig mer kommer människor med en arbetsfunktion att acceptera ett boende elva månader om året på en plats utan elektricitet och med ett blåsigt utedass på gården. FÅR INGA STATSBIDRAG På många av dessa platser har Sjöfartsverket
fortfarande ansvaret för fyrfunktion och torn. Nya navigationssystem
gör att de gamla kustfyrarna snabbt förlorat i betydelse och
nu blivit mera kulturhistoriska monument än vägledare.
|
som knappast längre har någon praktisk betydelse
för sjöfarande. Och detta verk - som "mjölkas" genom avkastningskrav
från statens sida sitter där med sina "barn" - fyrplatserna
- men får inga "barnbidrag" för att hålla dem i hyggligt
skick. Kulturvård ingår icke i verkets uppgifter. Tala om en
modern version av det spel som förr kallades Svarte Petter.
Riksantikvarieämbetet och Sjöfartsverket lär snart vara klara med en listning av tidigare bemannade fyrplatser i Sverige. Vilka som ska in i elitserien och vilka som får fortsätta i gärdesgårdsligan. Detta är lovvärt och fint. Men ingen ska tro att man därmed klarar av bibehållandet av ens de fyrar som hamnar på elitlistan. Först därefter ska penningfrågan lösas. För upprustning och underhåll. BEVARA PLATSERNA! Vill det sig riktigt illa fattar regeringen beslutet
att tillsätta en parlamentarisk utredning för att "på grundval
av den gjorda prioriteringen förutsättningslöst bedöma
hur och i vilken takt Sverige bör, i en långsiktig kulturstrategi,
inlemma det betydelsefulla kulturarv som våra tidigare bemannade
fyrplatser kan anses utgöra". (Författarens citat.) Skulle en
sådan utredning till äventyrs ta fyra år på sig
- och med ett riksdagsbeslut två år senare - finns det betydligt
färre fyrplatser än nu att bevara. Det kan väl ändå
inte vara avsikten får man hoppas och tro. Förut bemannade fyrplatser
i både väst och ost är väl värda att bevara.
Det kan ske till en överkomlig kostnad. Och redan om tio till tjugo
år kommer man att säga att det var ett klokt beslut.
|
Erik Nordström tillsammans med Dan Thunman när den sistnämnde besökte Ursholmen för den fyrinventering som är underlaget för att ta fram en plan för nationellt bevarandevärda fyrar och fyrplatser. Arbetet med bevarandeplanen beräknas vara klart i sommar. Foto: LEIF HALLBERG Källa Sjörapportem Nr 3 2002
|