Under vårvintern 2000 kontaktades undertecknad av Bernt Festin, VD i Skärgårdsstiftelsen, med
en fråga om vad jag trodde om idén att installera något slags fyrljus i toppen på stiftelsen parad- byggnad, Grönskärs fyr utanför Sandhamn.
- Himla bra idé, Bernt, ansåg jag så klart!
Naturligtvis måste det gå att göra en fyr igen av denna ståtliga byggnad. Därefter satte vi oss och funderade på vad som skulle krävas för saken. Vad det är som får ett gammalt torn att bli  till en ny fyr.
Vi kom då fram till följande:
För det första ska någonting lysa där uppe samt kraftförsörjas på ett eller annat sätt.
Det måste ha ett kännetecken, en karaktär.
Vidare måste man naturligtvis upplysa omvärlden om denna.
Slutligen är det någon som ska ansvara och tillse att idén fungerar i praktiken och hålls igång.
Bernt Festin kontaktade till att börja med chefen för Stockholms Sjötrafikområde. Där fick han
klartecken att det gärna skulle gå att tända Grönskärs fyr igen. Bara SJÖV slapp att betala
något. Det slapp de.
-Nästa instans blev verkets Tekniska avdelning för den tekniska apparaturens lösning och
leverans. Här fanns strax svar på tal och inom kort hade man rekommenderat en s.k.
LED-apparat, en bojlykta med en mängd cirkulärt monteradelysdioder. Undertecknad fick äran
att föreslå fyrljus och karaktär. Det blev grönt ljus. Heter fyren Grönskär så får man hålla färgen.  Karaktär bestämdes till Fl 10s 5M (occas). 
Till fyrmästare utnämndes stiftelsens tillsynsman, Erik Sundström, en härlig karaktär även han.
Återinvigningen av Grönskärs fyr skedde den 26 september 2000 under enastående pompa och ståt.
Över 100 personer var närvarande, tal hölls av landshövdingen, snapsar Fyring (!) slank ner och en smäktande solnedgång över blanka fjärdar omgärdade högtiden. Där efter intogs stor bankett på Seglarrestaurangen i Sandhamn följd av hemfärd och defilering runt Grönskär och det nya blänkande fyrljuset i natten. TV var där, tidningar vad där och Fyrsällskapet var där. Grönskärs fyr levde igen efter 39 år. 
 
 

Vinden blåser med ca 10-12m/sek och termometern visar på -13 grader, när Kostrfjord lämnar Strömstad med Magnus Rietz och mig ombord. Vi blir uppbjudna i styrhytten av matrosen Stefan Carlgren, för att från första parkett njuta av en underbart vackerskärgård inhöljd i kölddimma (Tack Stefan ! ). Ett helt annat väder än senast vi besökte Nordkoster, en varm junidag förra sommaren. På bryggan vid Vettnet välkomnas vi av Göran Lyth som bjudit in oss för att följa och fotografera tändningen av den nyrenoverade fyren uppe på "Högen". Fotoutrustningen lastas på Görans motorcykel, för transport till fyren. Magnus och jag promenerar efter i snålblåsten. Efter en stunds fotograferande och småpratande går Göran ner och kopplar in strömmen från batteriet. Varde ljus !!För första gången sedan 1891 lyser den lilla vackra fyren på Nordkoster igen. 
I väntan på att det skall börja skymma, bjuds vi på kaffe och räksmörgåsar av familjen Lyth.
Så småningom måste vi dock lämna den sköna stugvärmen för att uträtta det vi har kommit hit för, att fotografera. Åter uppe vid fyren har termometern fallit ytterligare några graderoch vinden tilltagit.Vi riggar våra medhavda strålkastare som har vissa svårigheter att stå kvar i blåsten, När vi skall starta vårat elverk visar det sig vara fruset, Magnus börjar med "mun mot mun" metoden tina upp den frusna förgasaren, medan jag rycker ihärdigt i startsnöret, till sist startar den . I väntan på mörkret kurar vi i lä bakom fyren, och ser några av de andra fyrarna runtomkring Oslofjordens mynning, Ferder, Torbjörnskjear och Ursholmen som nu fått sällskap av Nordkoster.Efter någon timmes fotograferande är Magnus och jag rätt nöjda med dagen, om än genomfrusna.Väl ombord i taxibåten tittar vi akterut och ser hur den lilla fyren blinkar farväl till oss, från sin utsatta postering högt över Skageraksvågor.
 
 

Nu lyser Sveriges sydligaste fyr åter efter 26 år i dvala 

På Valborgsmässoafton 30 april återtändes, Smygehuks fyr. Fyren byggdes 1883 av dåvarande
Lotsstyrelsen och var i drift fram till 1975. Då ersattes fyren av en kasunfyr, Kullagrundet. Smygehuk var också ett begrepp i väderleksrapporteringen, länge fanns en väderstation vid foten av fyren. 
Sedan fyren togs ur drift och släcktes 1975 ägs och förvaltas den av Trelleborgs kommun. Kommunen har genom Kjell-Åke Holmgren och tillsammans med Magnus Rietz Svenska Fyr- sällskapet/Projekt Occas, Trelleborgs Hamn AB, TEFAB och Sydkraft tagit initiativ till att tända fyren igen, till gagn för fiskare och småbåtsfolk samt för att bevara platsen och   byggnadens genuina kulturvärde.Till återtändningen har man fått låna en lins från Grönskärs fyrplats, som i många år legat bortglömd i en bod på fyrplatsen.Installationerna och intrimmning har utförts av Jonny Apell / Sv. Fyrsällskapet. Ceremonin på Valborgsmässoafton inledddes med att scouter från Östra Torps scoutkår med facklor tänder Majbålet på ängen mellan hamnen och fyren cirka kl 20.00. Därefter talade bl.a. kommunfullmäktiges ordförande Nils Gunnar Snygg liksom Magnus Rietz från Svenska Fyrsällskapet. Själva tändningen av fyren förrättades av filmregissören Jan Troell runt klockan 21.00 inför en fler tusen hövdad publik. Till fyrens ära framfördes också en speciell sång som hade komponerats av Pälle Malmenborg, värd vid vandrarhemmet på fyrplatsen.

Återtändning av Lungö fyr sista lördagen i juli blev en stor folkfest. Familjerna von Post och Norlin, ägarna till fyren, hade bjudit in till en stor fest. Mer än 300 intresserade kom till Lungö
för att få vara med om det stora ögonblicket. Botnia Links huvudägare Anders Kempe som fick uppdraget att tända fyren .
Tändningen skedde 140 år efter den första fyren tändes på ön. Sjöfartsverket representanter, från Umeå och Härnösand, fanns med vid återtändningen. Lungö fyr tänds med tillstånd av Sjöfarts- verket. Den kommer att få beteckningen "OCCAS" i sjökorten.Fyren har fått samma karaktär som den tidigare, en intermittent fyr som är tänd 4,5 sekunder och släckt 1,5 sekund.
Fyren är den första privatägda i Norrland som återtänds. 

  På nordöstra kusten av Gotland ligger en ö vars namn är Furillen. Den var fram till 1973 en av dom viktigare utskeppningshamnarna för kalksten på norra Gotland. 
Det har funnits ett flertal privatägda fyrar runt om i Gotlands kalkhamnar, men i dag står bara Furillen och Hultungs i Bunge kvar. ( Hultungs uppfördes 1922 av SSAB och byggdes i sten, också den är i mycket stort behov av upprustning, Ägare är Bungemuseet). Ett stenkast därifrån, i Ängeviken kan man hitta lite multnande virke som ä rester av den fyrkur so uppfördes där i början av förra seklet för att leda sjöfarten in till Bungenäs.
När fotografen Magnus Rietz och jag gjorde ett besök på Furillen i juli såg vi genast från utsidan, att fyren var intakt och att fyrlyktan satt kvar, men att tornet var i behov av upprustning. Snabbt tog jag kontakt med ägarna, Cementa i Slite och där berättade man att ingen hade varit inne i fyren sedan -70 talet och att ingen tidigare visat något intresse för den, trots att många besöker Furillen årligen. Cementa visade sig också vara mycket villiga att upplåta fyren.
Eftersom fyren stått låst så pass länge var låset fastrostat och enda sättet att ta sig in var att knacka ur gångjärnen. Det var  med stor spänning jag och min fru klättrade in och möttes av ett golv täckt med döda riddarskinnbaggar, flugor och spindlar. Vi klättrade uppför trappan och hittade en underbar linsapparat i koppar, gasklipp, ledningar, manometrar samt AGAs lilla verktygslåda, t.o.m. en tändsticksask låg kvar
Den lilla träfyren som mäter ca 6 x 1,9 x 1,9 m. uppfördes 1942-43 i samband med att den nya
hamnen byggdes. Man flyttade då fyren ca 200 m längre norrut från den gamla utlastningsbryggan där den satt i en kur på träställning, höjden var då 7 m. Fyren var fram till -73 gasdriven, och visade en blixt var 4de sek R V G. Lysvidd var ca 8nm. Fyrlyktan är troligen originalet från den första fyren som uppfördes samtidigt med Grautens fyr 1911. Den är sektorerad. av 4de ordningens storlek och det finns också en sektor med lins av 7de ordningen i samma apparat. Den utgjorde en gång inseglingen till grannön Fjaugens hamn (nedlagd 1927), samt till cementfabriken i
Valleviken.
Fyren är i ganska gott skick trots att den stått övergiven och nästan bortglömd i närmare 30 år. Under våren 2002 kommer upprustningsarbetet att starta, med målning, kittning av fönster, tjärning av tak osv. Tanken är att senare under våren kunna återtända den lilla skönheten. När den tänds på nytt kommer det troligen att ske med hjälp av batterier. 
 
 

Material till denna sida har tillhandahållits av Ingvar "Immen" Persson  FyrarRunt Gotland

Besök hans hemsida!