|
Sjöfartsverket vill så fort som möjligt göra sig av med ett flertal eller kanske alla av sina ca 85 före detta bemannade fyrar/fyrplatser. De vill sälja och till och med riva vissa av dem. Totalt kostar underhåll av byggnaderna mindre än 10 mkr per år. Regeringen har ålagt Sjöfartsverket att minska sina kostnader och vad gör man? Sjöfartsverket säger att yrkessjöfarten inte längre behöver fyrar och vill därför göra sig av med dem. I ett första steg planerar man att halvera sin underhållskostnad genom att snabbt göra sig av med ett antal fyrar. Underhåll av de flesta före detta bemannade fyrplatser har sedan länge varit eftersatt. Detta kan lättast ses på utsidan av fyrar/fyrplatsbostäder där färgen flagnar och murade väggar vittrar bort. Normalt är det ännu värre på insidan där fukten sprider sig då uppvärmningen sedan länge är frånkopplad. Sjöfartsverket har alltså sedan många år sparat pengar genom att skjuta underhåll framför sig och endast gjort vad som är absolut nödvändigt. Det må kanske vara riktigt att våra fyrar inte behövs för yrkessjöfarten. Sjöfartsverket borde dock som ägare visa ett ansvar och underhålla samt bevara sina ägodelar. Detta borde tveklöst vara fallet när fyrarna är betydelsefulla kulturminnen, utgör en del av Sveriges maritima arv och därför tillhör hela svenska folket. Sverige har genom tiderna varit en av världens främsta fyrnationer. Vi har fler än 2000 stora och små fyrar (samt många unika sjömärken) av vilka Sjöfartsverket äger cirka hälften. Av våra kvarvarande fyrar har drygt 100 varit bemannade. Mänskligheten kommer att fortsätta bygga nya hus, broar, kyrkor, järnvägsstationer, m.m. men man kommer aldrig någonsin mer att anlägga en bemannad fyrplats. Dessa är kanske därför några av de mest unika platser som finns i vårt land. Nu vill alltså Sjöfartsverket bli av med sitt kulturansvar och många unika fyrar för att spara i första steget mindre än 5 millioner per år och sedan ytterligare högst 5 millioner när alla fyrar är borta. Skall detta verkligen få hända? Är vårt maritima kulturarv inte värt mer än 5-10 millioner per år? Vill vi inte att kommande generationer skall känna till vårt unika kulturarv? Sjöfartsverkets enkla svar är att man, på grund av regeringens krav, måste göra sig av med allt! Detta kan vi bara inte acceptera. Sjöfartsverkets inställning står
dessutom i direkt motsats till deras handlingsprogram och policy som verket
antog 1999 där de bland annat har fastställt att:
Världens äldsta fyrmyndighet, Trinity House i England, började också sälja ut fyrar för några år sedan men har nu helt stoppat detta. Man har antagit en ny policy och förklarat att man skall fortsätta äga och underhålla Englands viktiga maritima kulturarv och om möjligt köpa tillbaka de fyrar som man tidigare har sålt. Fyrmyndigheterna i Finland, Frankrike, Holland, Tyskland, Italien, Spanien och andra länder säljer inte ut fyrar. Norge och Danmark har sålt ut några få fyrar men har även återbemannat ett flertal för att bevara dem bättre. Vill vi verkligen att Sjöfartsverket skall göra sig av med alla före detta bemannade fyrar och fyrplatser för att därigenom spara 5 – 10 millioner? Några fyrar/fyrplatser bör ha räddats genom att Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket och Fastighetsverket nyligen rekommenderade att 24 av våra fyrar/fyrplatser skulle förklaras som nationellt arv och skyddas. Ägandeskapet av dessa överförs därmed till Fastighetsverket som är ansvarigt för underhåll av vårt nationella arv. Utöver dessa finns drygt 40 som redan är eller kommer att bli byggnadsminnen samt ett flertal som inte är byggnadsminnen men vars symbolvärde lokalt för platsen och befolkningen är mycket stort. Vad kommer att hända med dessa? Man kan hoppas att de som är eller kommer att bli byggnadsminnen får överleva men säker kan man inte vara. En statlig eller kommunal myndighet kan inte underhålla något om man inte har pengar. Därför förfaller även vissa byggnadsminnen. Den sista gruppen med fyrar som varken tillhör vårt nationella arv eller är byggnadsminne har inget skydd alls. Här kan vad som helst hända trots att många av dessa fyrar har ett mycket stort lokalt kulturvärde och borde bevaras. För närvarande vill Sjöfartsverket göra sig av med Holmögadd (Sveriges 7:e äldsta fyrplats, byggnadsminne men ej national arv), Djursten (Sveriges 8:e äldsta fyrplats, byggnadsminne men ej national arv) och Huvudskär. Man kan anta att fler följer mycket snabbt. En fyrplats borde aldrig säljas till en privatperson för då är den normalt förlorad för allmänheten. Detta får inte hända med något som utgör en betydelsefull del av vårt maritima kulturarv. Om en fyrplats absolut måste säljas bör den i stället för att säljas på den öppna marknaden överföras till någon instans, förening, etc. som har till uppgift att underhålla och bevara den samt när möjligt hålla den öppen för visning. Ett kulturminne bör helst skötas lokalt där människorna av tradition har levt med byggnaden tätt intill sig och därför känner ett ansvar då den är del av deras miljö. Innan Sjöfartsverket nu planlöst
börjar sälja av fyrar måste andra möjligheter prövas.
Det första är att regeringen omedelbart måste stoppa alla
planer om utförsäljning eller rivning av fyrar/fyrplatser. Därefter
borde regeringen tillsätta en oberoende utredning som löser frågan
om hur och vad man skall göra för att bevara de fyrar/fyrplatser
och sjömärken som utgör en betydande del av vårt maritima
kulturarv samt hur man skall kunna finansiera underhåll av detta
arv. Sjöfartsverket måste naturligtvis fortsätta att underhålla
de fastigheter och fyrar som de äger fram till dess utredningen har
bestämt vad man vill göra och tills man har startat en ny organisation
som kan ta hand om fyrarna.
Esbjörn Hillberg,
Fyrsällskapet grundades 1996 och är
med 1750 medlemmar världens näst största Fyrsällskap.ordförande Svenska Fyrsällskapet (www.fyr.org) |