En fyr är symbolmättad. Det krävs inte mycket fantasi för att tillmäta den en strålkraft av närmast andliga dimensioner. Dessutom utstrålar den trygghet under hundvakten ute på havet - så länge man håller den på behörig distans. ”För de rättrådiga bryter ljus fram i mörkret”, som Psaltaren uttrycker saken (112:4).

Även kustens kyrktorn är ett utmärkt landmärke för sjöfarten, om än begränsat till dygnets ljusa timmar. Oftast är det identiskt med kyrkans klocktorn eller en fristående kampanil, härbärgerande minst en stor, klangfull släkting till vår skeppsklocka (som hyser fartygets själ). Tornet är laddat med mystik och symbolik - en strävan uppåt himlen och en kanal till den hinsides världen. Det talas lite skämtsamt om lodräta förbindelser, men Napoleon såg även vågräta möjligheter. Under sina krigståg lät han installera nymodigheten optisk telegraf på vart och vartannat kyrktorn där han drog fram.

Fyren och kyrktornet - en mäktig kombination, där man verkligen kunde tala om synergieffekter! Men på få undantag när har de gått skilda vägar. Ett av undantagen är den mäktiga kyrkan på Stora Svartö vid inloppet till Helsingfors. Ön ingår i den handfull öar som tillsammans utgör befästningen Sveaborg.

Sveaborg anlades 1748-72, men redan 1808 gav den svenske kommendanten Carl Olof Cronstedt upp detta "Nordens Gibraltar" till belägrande ryssar. Året därpå satte ryssarna definitivt stopp för drygt 650 år av rikssvenskt herravälde över Finland. 

Då fanns ingen fyr på Sveaborg. Man använde en väderkvarn på befästningsvallarna som landmärke. Men 1854 revs den för att inte vägleda fienden (just innan Krimkriget nådde Sveaborg i form av ett häftigt bombardemang från en brittisk-fransk flotta). Samma år invigdes den nybyggda ortodoxa Alexander Nevskijkyrkan på Sveaborg och kom genast att få stor betydelse för sjöfarten. Genom att hålla lökkupolen i ens med skäret Gråhara i syd, som sedermera blev både fyr- och lotsplats, gick man garanterat fri från grundstötning.

I kölvattnet av världskrig, revolution och inbördeskrig kunde Finland 1919 utropa sin självständighet. Kyrkan omvandlades efter den lutherska lärans krav. De fyra bysantinska tornen revs, och det var nu man beslöt att anlägga en fyr för både sjö- och luftfarten på lökkupolens topp. AGA utvecklade för ändamålet ett linssystem som spred ljuset både horisontellt och vertikalt. Tack vare den ryska garnisonskyrkans torn har Sveaborgs fyr den högst belägna ljuskällan i hela Finland, 54 meter över havet!

Den praktfulla fyren Cordouan i Biscaya ger plats åt ett vackert kapell, som fortfarande är i bruk.  Detsamma gäller den kyrksal som finns i fyren på finska Utö. Båda är unika, men de är ändå något av inredningsmässiga bisaker i vad som i första hand är fyrbyggnader.

I Kina finns tornliknande buddhistiska pagoder, som använts som landmärken. Det gäller exempelvis två mer än tusenåriga pagoder i hamnstaden Wenzhou. Men egentligen rör det sig om gigantiska ensmärken, utan ljuskällor. En fyr är definitionsmässigt en ljuskälla, oavsett vilka andra kraftfält som kan tänkas utstråla därifrån.

Visst var det en lysande idé att inrätta en fyr i kyrktornet på Sveaborg!

Torbjörn Dalnäs