Drogden
Drogden, namn på en farledsränna på den danska sidan i Öresund, namn på lotsplats, fyrskepp samt kassunfyr.
Stationen för fyrskepp var verksam 1838-1937. Ersatt år 1937 av kassunfyr som år 2016 var en av få återstående som sände mistsignal
Farleden
Farleden Drogden går mellan Saltholm och Amager.
- Den är rak, minst 8 m djup, cirka 250 m bred och användes tidigt som lotsled genom Öresund.
- Trafiken är tät med cirka 30 000 fartyg per år.
- Drogden fyr som ligger i den södra delen av rännan, är en av de sista bemannade fyrarna i Danmark.
- På den svenska sidan går Flintrännan, som i samband med Öresundsbrons tillkomst rätades.
Före Flintrännans tillkomst användes enbart farleden Drogden vid gång genom Öresund.
- Här gick trafiken på den tiden då fartygen var tvingade att erlägga öresundstullen.
För farleden byggdes de bemannade, bottenfasta fyrarna Nordre Röse och dito Drogden
Lotsstationen
Under segelfartygens storhetstid var antalet lotsar här 60.
- På 1890-talet var antalet mellan 30 och 40.
- Från och med sekelskiftet 1900 minskade det snabbt. 1937 var antalet 4.
Fyrskeppsstationen
Fyrskeppsstationen låg mellan Saltholm och Amager i södra Öresund.
1838-1937 var Drogden fyrskeppsstation
X fartyg har tjänstgjort på stationen
- 1838-1852 Fyrskib Nr I
- 1852-1862 Fyrskib Nr II
- 1863-1865 Fyrskib Nr I
- 1868-1876 Fyrskib Nr I
- 1876-1887 Fyrskib Nr II
- 1887-1919 Fyrskib Nr VIII
1937 ersattes stationen av Drogden kassunfyr
Minsvepta leder
Under andra världskriget lade framför allt tyskar och engelsmän ut omfattande områden med mineringar. När freden väl var ett faktum återstod ett tålamodsprövande arbete med att svepa områdena fria från minor. Till att börja med koncentrerade man sig på att skapa säkra leder. De markerades tillfälligt med fyrskepp, tills man minsvept så mycket att "allt" betraktades som säkert.
Bland annat sveptes och markerades följande leder:
- Ålborg Flak - Kattegatt S
- Anholt Nord - Kattegatt SW
- ER (Esbjerg Route) - Läsö Nord
- HR 1 (Hanstholm Route 1) - Mön SE
- Kadetrenden - 71 SW
Tabell danska fyrskeppsstationer
Anholt Knob ______ Anholt Nord ______ Drogden __________________ ER (Esbjerg Route)
Gedser Rev _______ Gilleleje Flak N _ Grådyb ___________________ Hals Barre
Halskov Rev ______ Horns Rev ________ HR 1 (Hanstholm Route 1) _ Kadetrenden
Kattegatt S ______ Kattegatt SW _____ Kobbergrund ______________ Lappegrund
Läsö Nord ________ Läsö Rende _______ Läsö Trindel _____________ Mön SE
Skagens Rev ______ Schultz Grund ____ Vengeance Grund __________ Vyl
Ålborg Bugt ______ Östre Flak _______ 71 SW
Tabell danska fyrskepp
Fyrskib Nr I _________ Fyrskib Nr II _________ Fyrskib Nr III _________ Fyrskib Nr IV
Fyrskib Nr V _________ Fyrskib Nr VI _________ Fyrskib Nr VII _________ Fyrskib Nr VIII
Fyrskib Nr IX ________ Fyrskib Nr X __________ Fyrskib Nr XI __________ Fyrskib Nr XII
Fyrskib Nr XIII ______ Fyrskib Nr XIV ________ Fyrskib Nr XV __________ Fyrskib Nr XVI
Fyrskib Nr XVII ______ Fyrskib Nr XVIII ______ Fyrskib Nr XIX _________ Fyrskib Nr XX
Motorfyrskib Nr I ____ Motorfyrskib Nr II ____ Motorfyrskib Nr III ____ Motorfyrskib Nr IV
Drogden kassunfyr
Int.Nr. C2060. Lat/long N 55 32,19. E 12 42,69
Nuvarande karaktär: Oc(3) WRG 15s 18 M. Lyshöjd 18 m. Racon. Mistsignal Mo(U) 30s
Kassunfyren Drogden står på den danska sidan i Öresund. Arbetet med gjutningen av fundamentet började den 21 september 1935 i Köpenhamns Sydhavn. Sjösättningen ägde rum den 3 februari 1936 och utbogsering och sänkning på sin plats företogs den 26 juni 1936. Fyren togs i bruk den 12 juni 1937, samma dag som fyrskeppet drogs in.
Fundamentet är ellipsformat, 17 meter brett, 30 meter långt, 16 meter högt (varav 10 under vattenytan och 6 över), med 2 meter tjock yttermur, allt detta av armerad betong. Mellanrummet är fyllt med vanlig grovbetong. Till en meter under vattenytan och upp till ”däcket” är fundamentet på utsidan klätt med granit.
Fyrtornets höjd över däck 13 meter. 48 trappsteg leder till linsplattformen. Linsen är omgående, en meter i diameter och höjd och ger med en 1000 watts elektrisk glödlampa c:a 60.000 Hefnerljus.
Lyshöjd: 17,5 meter. Lysvidd: 13 M. Fyrkaraktär: Int(2) 12 s WRG.
Mistsirén med 2 ljudstötar av 3 sek. varaktighet varje minut.
Radiofyren tillhörde gruppen Middelgrundsfort – Drogden – Stevns fyr, frekvens 315,5 kc/s (951 m.) med tonfrekvens av 335 perioder per sekund.
När den bottenfasta fyren Nordre Röse avbemannats fjärrstyrdes den från Drogden kassunfyr
Länkar
Fin artikel i den lokala tidningen dragoernyheder.dk om kassunfyren Drogden. Läs artikeln: klicka här
Tidningsartikel om Drogden kassunfyr
Svensk Lots- och Fyrtidning N:r 17, 1 sept. 1937
Drogden – Fyrskepp – Fyr
Drogdens nya fyr, som ersätter Drogdens fyrskepp, invigdes och togs i bruk den 12 juni (1937) samtidigt som fyrskeppet drogs in. Alltsedan fyrskepp år 1838 lades ut på denna station, vilket var en oerhörd förbättring av sjösäkerhetsanordningarna, är detta den största tekniska förbättring , som sedan dess skett vid denna fyrstation. Fast givetvis även fyrskeppets ljusstyrka m.m. under tidernas lopp moderniserats och förbättrats i kapp med framåtskridandet på det fyrtekniska området.
Ersättandet av fyrskepp med fasta, från havsbotten uppbyggda fyrar är ingen helt ny idé. Utomlands, särskilt i USA, har man gjort det, där så är möjligt, och där en fast fyr bättre tjänat ändamålet än ett fyrskepp. I våra nordliga farvatten, där isgång kan nödvändiggöra intagandet av fyrskeppen, just när de kunde som bäst behövas för fartygens vägledning, har frågan om fasta, från bottnen uppförda fyrar ej blott diskuterats utan även lösts i ett antal fall, ej alltid som ersättning för fyrskepp utan som fristående led i sjösäkerhetsanordningsförbättring. Sålunda har i Danmark byggts Nordre Röse fyr (Kastrup) år 1887, Lysegrund år 1892, Själlands Rev år 1896, Läsö N.W. rev år 1891, Kobbergrund år 1907 (omstörtad av isen år 1922) samt Hals Barre år 1912. Endast Nordre Röse och Hals Barre äro inredda med bostäder för bevakningspersonal.
En fördel, utom den att en fast fyr ej dras in vid isgång, är den att sektorer kunna anordnas på en fast fyr, en sak som av uppenbara skäl ej kan göras på ett fyrskepp, hur starkt och bra förövrigt dess fyrsken än må vara i sig själv. Och den hårfinhet vartill fyrsektorer kunna bringas med nuvarande resurser såväl beträffande sjömätning och utläggning av djuprännor som ren apparattillverkningsteknik, det får man ett imponerande intryck av vid åsynen av fyrar sådana som Nordre Röse och nu senast Drogdens fasta fyr.
Från Limhamn, åtta distansminuter avstånd fågelvägen, syns den nya fyrbyggnaden tydligt vid rimligt klar sikt. Det är nu ej heller så märkligt, då fyrfundamentet är en 17x13 meters byggnad, som är sex meter hög över medelvatten, vartill kommer bastingeringens omkring en och en halv meter och fyrtornets höjd över ”däcket” 13 meter. En sådan byggnad bör synas ett gott stycke väg, och det gör den också.
Dimensionerna och byggnadssättet har beskrivits i de dagliga tidningarna, men uppgifterna tåla att upprepas. Fundamentet är ellipsformat, sjutton meter brett, trettio meter långt, sexton meter högt (varav tio under vattenytan och sex över), med två meter tjock yttermur, allt detta av armerad betong. Mellanrummet häremellan är fyllt med vanlig grovbetong. Till en meter under vattenytan och upp till ”däcket” är fundamentet på utsidan klätt med granit.
Botten av fundamentet består av ett 35 centimeter tjockt lager armerad betong samt 1,5 meter grovbetong. Yttermuren är indelad i celler med armerade betongskiljeväggar. I vattenlinjen har det lagts ett särskilt starkt mellandäck av armerad betong att motstå trycket. Rummet inom yttermuren är upp till vattenytan indelat i betongceller fyllda med sand.
Fundamentet gjöts upp till 3 meters höjd i en särskilt anordnad torrdocka i Sydhavnen i Köpenhamn. Därefter sjösattes det och gjutningen fortsatte till 13 ½ meters höjd. Fundamentet flöt då med just så stort djupgående att det kunde bogseras ner till sin plats, som i förväg hade iordningställts, slätats och preparerats med ett lager av makadam. Här sänktes nu fundamentet genom insläppning av vatten, och sedan fortsattes gjutningen och bygget upp till den höjd och den form det skulle ha enligt planen.
Arbetet i Sydhavnen med gjutningen av fundamentet började den 21 sept. 1935, sjösättningen skedde den 3 febr. 1936 och utbogseringen av fundamentet och sänkningen av detsamma på sin plats företogs den 26 juni 1936. Och så var det hela färdigt och togs i bruk den 12 juni i år (1937).
Det stora utrymmet i fundamentets inre är till något mer än halva sin utsträckning uppdelat i två våningar, varav den översta innehåller bostäder åt fyrpersonalen, den undre ackumulatorrum, radiorum, rum för tryckluftscisterner, vattenförråd, oljerum etc. Vatten har man i fyra tankar för ett halvt års förbrukning. Andra hälften av fundamentet innehåller maskinhall av en och en halv vånings höjd, försett med dubbla aggregat av dieselmotorer av Buks, Kalundborg, tillverkning för genererandet av elektrisk ström till fyren och radiofyren samt levererandet av komprimerad luft åt mistsignalen. På sommaren räcker det med att ungefär var tredje dag ladda upp ackumulatorerna.
I maskinhallen är också inmonterat en pegel, en vattenståndsregistrator, som med en visare på en skala utvisar vattenståndet. Och så känslig är registratorn att visaren gör utslag för sjögången, till och med måttlig sådan. Vid verklig sjöhävning torde denna känslighet vara en nackdel, då man, för att nå ett medeltal måste under en stund följa visarens rörelser. Men utomordentligt är det givetvis för den lots som går ut på lotsning att exakt veta vattenståndet, då han går ombord, samt från iakttagandet av visaren i förväg veta, huruvida vattenståndet står stabilt eller är i stigande eller i fallande. Den 17 juli vid middagstid visade registratorn en halv decimeter över medelvatten.
Maskinhallen har ett stort skylight, och genom det kan man från däck se vattenståndsvisaren. För övrigt påminnes man på denna fyr om ett fartyg genom de många skylight som finns på däcket och genom båt med därtill hörande dävert. Det senare är för övrigt ett kapitel som nog kommer att bli ett problem för fyrfolket och de ombord stationerade lotsarna. Redan under den korta tid som gått – sommartid desslikes – har man blivit påmint om att hålla båt långsidan eller komma med båt långsidan i blåsigt väder.
I själva yttermuren inbyggda trappor ha anordnats, en på vardera låringen så att säga, d.v.s. i någorlunda nord och syd, eftersom fyrens längdaxel är lagd i NO och SW. Det har emellertid redan visat sig nödvändigt att ha flera tilläggsplatser, och man har nödgats gripa till vanliga stormlejdare att bättre än de fasta trapporna tjäna tilläggsplats allt efter vindriktningen.
Vid hård vind och sjö torde det vara omöjligt komma långsidan fyren, och den bestämda tredagarsavlösningen av fyrbesättningen, två man i vakten, torde nog komma att ibland bli rubbad. Och lotsuppassningen får vid sådana tillfällen ske från Dragörs hamn. Med goda motorbåtar torde detta också kunna ske, och skulle den nuvarande båtmaterialen ej visa sig nog, kommer den helt säkert att kompletteras att motsvara kraven på betjänandet av sjöfarten i den nu till 8 meter fördjupade rännan genom Drogden.
Det största djupgående man nått genom den nya rännan med en 26 engelska fot (7,9 m.), men huruvida det var vid dagligt vattenstånd eller däröver har ej upplysts. Djupet i rännan skall efter uppmuddringen vara 8 meter vid medelvattenstånd, så var vattenståndet sådant, var det ej mycket att ge på. Men frågar fartyg på förhand, ges alltid besked, så att det skall vara en fots vatten under kölen. Uppsättningen lotsar i Dragör är nu fyra, därav en förman. Under segelfartygens storhetstid var antalet sextio, och ännu så sent som på nittiotalet var antalet alltjämt uppe i mellan trettio och fyrtio. Sedan minskade det från och med sekelskiftet ner med väldig fart, tills det nu nått sin bottensats av fyra.
Bostadsinredningen under däck består dels av en vackert möblerad salong med tillhörande sovhytt för fyrmästaren, samt fyra enkelhytter och två dubbelhytter. I allt finns det kojplatser för aderton personer, så även om det framdeles blir, som avsikten är, utbildningsanstalt för fyrmän, kommer det tydligen aldrig behöva komma ifråga att någon ligger i en annans koj. Kojutredning o.d. består staten med riktiga hemtrevliga doningar, särskilt nu i deras första friskhet.
Hela fyren och alla bostäder ha centraluppvärmning som eldas med koks. Varmt och kallt rinnande vatten finns som på ett förstklassigt hotell. En sak som ännu ej är gjord, men som väl kommer är boasering av skotten. Med centralvärme hålles det hela antagligen torrt, och måhända estetikens krav tillgodoses till och med bättre genom obetäckta murgodsytor.
I däckshuset finns i NO en mäss och sällskapsrum med bl.a. en gästbok, där flera namn redan funnos och en massa kan väntas. I mitten av däckshuset är dels ingång och trappuppgång till tornet, dels kabyss med primuskök. I sydvästhörnet finns ett dag- och ett sovrum för lotsar och båtsman. Här fanns för tillfället inredning endast i sovhytten, fyra kojer med inredning i samma slag som i bostäderna under däck. Till dagrummet hade man tillfälligtvis lånat ett bord och ett par stolar. Fastbyggd inredning behövs ej – underlaget är stabilt nog, fast då man efter två timmars färd i en duktigt skumpande båt kommer upp på fyren har man känslan av att den också rör sig med sjögången.
Fyrtornet är 13 meter högt över däcket, och det är 48 trappsteg till linsplattformen. Linsen är kringgående, en meter i diameter och höjd och ger med en 1000 watts elektrisk lampa c:a 60.000 Hefnerljus. Fyrlågans höjd över vattenytan är 17,5 meter och lysvidden av fyren 13 ½ distansminuter.
Fyrkaraktären är intermittent med 2 förmörkelser var 12:e sekund. Fyren visar vitt ljus i en smal liten vinkel på endast en grad norröver i farleden mot Nordre Röse och Middelgrund. Öppningen mellan de båda kolorerade skärmarna är för denna grad 17 mm.
Den nya drogdenfyrens sektorsystem i sin helhet är följande: den leder med en liten smal vit vinkel av endast en grads bredd genom själva den muddrade djuprännan, medsols därifrån lyser den med en röd vinkel över Saltholmen bort över Söndre Flint samt längst nordost över Sjollengrundet, grön vinkel därifrån över hela Flintrännan och farvattnen längs skånekusten ut väster om Lille- och Bredgrunden och Falsterborevs sydvästra tvåkvastprick, vit vinkel därifrån över hela sydvästra Öresund upptill de uppgående landgrunden söder om Aflandshage (Amager)där en smal röd gränsvinkel inlagts, och från denna gränsvinkels norra sida grönt ljus över hela Amager med de östra landgrunden fram till det vita ljuset i djuprännan.
Luftmistsignalen är sirén varmed ges 2 ljudstötar av 3 sek. varaktighet varje minut. Signalen ges skiftesvis med 2 sirener, den ena vänd mot SW, den andra mot NO. Trattarna av sirenen framträda på bilden av tornet.
Radiofyren tillhör gruppen Middelgrundsfort – Drogden – Stevens fyr, har våg 315,5 kc/s (951 m.) med tonfrekvens av 335 perioder per sekund. Radiosignal (RMS):
1) morsebokstäverna DGDG (-.. --. -.. --.) avgivna under 10,75 sek.
2) tystnad under 1,25 sek.
3) 1 streck av 3,75 sek. varaktighet åtskiljda av korta tystnadsperioder (0,75 sek.) varunder gives 1 prick av 0,25 sek. varaktighet 36,75 sek.
4) tystnad 11,25 sek. Allt som allt 1 min. Repetition i 1 min. Tillsammans ger detta signal i 2 minuter. Tystnad 4 min. Signal + tystnad ger perioden 6 min.
Under tjocka eller disig luft skall signalen givas var 6:e min, börjande vid 2 min., 8 min., 14 min. osv. under varje timme. Under klart väder skall signalen givas 2 gånger under varje timme, börjande vid 2 min. och 26 min. Signaler för deviationsbestämningar kommer även att avgivas.
Radiofyren är i avståndsbestämningen kombinerad med luftsignalen, vilken avger 2 ljudstötar av 3 sek. varaktighet varje minut, sålunda även under 4-minuterspausen mellan tvenne radiosignaler. Luftmistsignalens första ljudstöt börjar samtidigt som den sista pricken i morsebokstavsgruppen DGDG avgives, dvs. 10,5 sek., 1 min. 10,5 sek., 2 min 10,5 sek. osv. efter radiosignalens påbörjande. Det antal prickar, avgivna i mellanrummen mellan radiofyrens pejlstreck och som avlyssnas innan luftsignalens första 3 sek. ljudstöt höres, angiver avståndet till fyren i nautiska mil.
Då det blev fråga om byggandet av denna fyr uttalades önskvärdheten av att den placerades i skärningspunkten av Drogden och Flintrännan, således linjen Middelgrund – Nordre Röse – Flintrännans fyrskepp. Av orsaker som då uppgåvos blev läget emellertid bestämt något nordligare än så.
Frågan om en grundfast fyr väcktes av Skibsförerforeningen år 1924. I Marineministeriet hölls den 27 mars samma år ett sammanträde, där man var enhällig om önskvärdheten av en sådan fyr. Pengar beviljades på budgeten 1926/1927 men blevo ej använda för ändamålet av mellankommande orsaker.
Då Drogdens fördjupning var färdig, och i augusti månad 1930 öppnades för sådan trafik den var avsedd för, väckte Skibsförerforeningen åter frågan, och år 1934 beslöts uppförandet av fyren.
Då fyren den 12 juni togs i bruk och fyrskeppet drogs in, skedde det med en festlighet. Inspektionsångaren Absalon förde ut till fyren försvarsministern, handelsministern, fyrdirektören, en del högre örlogsofficerare, fyrväsendets ingenjörer, samt till festen inbjudna representanter för de arbetare som byggt den och en representant för fyrfolkets personalförening.
Försvarsministern Alsing Andersen höll ett tal för det storartade tekniska arbete som utförts, men glömde ej att yttra några erkännsamma ord om de fyrskepp som med skiftande besättningar hade nu i det närmaste under hundra år fyllt en krävande plikt som säkerhetsanstalt vid denna plats.
Jfr Öresund, Flintrännan, Öresundstullen, danskt fyrväsende, fyrskepp, fyrskeppsstation, kassunfyr, radiofyr, vattenstånd