Intermittenshylsa

intermittenshylsa, anordning för att åstadkomma fyrkaraktären intermittent sken, dvs ett sken som periodvis avbryts av mörker med cirka 1 sekund varaktighet. (Man kan säga att det är omvändningen till "blänk" eller Long Flash)

1811 konstruerade skotten Stevenson urtypen till intermittenshylsan. Denna var en anordning, som rytmiskt avskärmade skenet från en spegelfyr.

I slutet av 1800-talet konstruerade G W Lyth den så kallade "intermittenshylsan".

• Denna bestod av en hylsa i metall och som med hjälp av en hävarm med jämna mellanrum sänktes ner runt ljuskällan, som på så vis avskärmades, för att kort därefter dras upp igen.
• Mekanismen drevs av ett urverk med lod.

Jfr Int, intermittent sken, Lyth, fyrkaraktär.