Lindbergs rotator

Från fyrwiki
Version från den 13 december 2017 kl. 20.33 av Leif.elsby (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lindbergs rotator, anordning för att ge fyrljuset dess fyrkaraktär. Utvecklad 1881 av L Fr Lindberg.


Iso Al WR 2s.jpg

SweFlag.jpg Fotogenlamp ritad.jpg Symbol fyr.jpg Historik.jpg

Lindbergs rotator med fast lins och roterande skärm med röda glas, gav omväxlande vitt och rött klippsken. Utlånad från Vänermuseet till Hammarö Skärgårdsmuseum. Foto L Elsby
Överdelen på en Lindbergs rotator med tvåskenad reflektor. Frilagt foto från Sjöhistoriska Museet
Lindbergs rotator med fast lins och roterande skärm. Foto Sjöhistoriska Museet
Lindbergs rotator med bränsletank för 8 dagar, s.k. åtta-dagarslykta. Arkiv Finska Sjöfartsverket

Förhistoria

Med undantag av ljus från större kustfyrar och angöringsfyrar låg skärgården i mörker fram till 1880-talet. Kostnaden för att bygga ut ständigt bemannade ledfyrar i skärgården var snudd på oöverkomlig. Ett sätt att lösa problemet var att konstruera en lykta som inte krävde så mycket skötsel, så att den kunde lämnas obemannad och bara då och då få tillsyn.

En fabrikör Nyberg lyckades ta fram en lykta med lång brinntid. Som bränsle användes så kallad gasolja, en föregångare till fotogen. Den skicklige instrumentmakaren GV Lyth lyckades utveckla konstruktionen så att den lyste åtta dagar eller mer, s.k. åttadagarslykta.

Ljuset var dock vanskligt att skilja från annat sken från samhället. Det saknade en "pulserande" fyrkaraktär som man kunde skilja från fast sken. En lösning blev Lindbergs rotator. En annan lösning blev von Otters klippapparat som dock krävde ständig passning.

Konstruktionen

Värmen från fyrens veklampa styrdes till ett hjul försett med vingar. Det påminner om julens "änglaspel". Vingarna satt överst på en cylinder, som kom att drivas runt av luftströmmen.

  • Nederst på den roterande cylindern kunde fästas mörka skärmar eller
  • färgat glas, rött eller grönt.
  • Axelns nedre spets var lagrad mot en hård sten av agat.
  • Hastigheten på rotatorn kunde hållas konstant.

Även denna konstruktion utvecklades till att bli praktiskt användbar av den skicklige instrumentmakaren GV Lyth

Egenskaper

Till skillnad från en fyr med fast sken fick man en fyr som hade en annan fyrkaraktär (blixt, blänk, klipp, intermittent)

För första gången fick man en fyr som kunde visa olika färg på ljusskenen, så kallat växelsken.

  • Dessutom kunde man ha färgade sektorer.
  • Senare utvecklades rotatorn så att glasen ersattes med linser. Fyrapparaten kom då att visa blixtsken eller blänk. Lysvidden förbättrades.
  • Rotatorn kom mest att användes i mindre fyrar såsom ledfyrar.
  • Den kom ur bruk då AGA-ljuset infördes.

Utbyggnad

1881 uppsattes på prov den första rotatorn. Försöket slog väl ut.

I perioden 1882 till 1886 anlade Lotsverket 88 ledfyrar utrustade med Lindbergs rotator

De placerades i små byggnader nära vattnet. Många placerades i trähus som kom att tillverkas av snickerifabrik Bark & Warburg

1883 uppfördes i Finland 13 ledfyrar utrustade med Lindbergs rotator

Länkar


Jfr fyrkaraktär, ledfyr, växelsken, von Otter, Lyth, intermittenshylsa, Hanö, Tärnö, Lindberg.