Göteborg

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

Göteborg, namn på en stad samt tre ostindiefarare. Kattegatt

Göteborg ligger vid mynningen av floden Göta älv. Här går Trollhätte kanal med sjöfart till och från Vänern. I mynningen finns f.d. bemannade fyrplatser som Vinga, Böttö, Buskär, Gäveskär, Knippelholmen, Tistlarna och Valö vilka kan sägas vara del av Göteborgs skärgård

Göteborgs historia är förknippad med sjöfart, rederier, varv, industri, sjukvård och lärande. Socialt kloka människor och donatorer gjorde generösa bidrag till medborgarnas fromma. Influensen från England var påtaglig genom handel och inflyttade personer, deras kunnande och erfarenhet.

År 1808 låg på Göteborgs redd en brittisk eskader om 62 fartyg ledd av amiral Saumarez plus 180 fartyg med 10 000 man med hästar och kanoner. De ställdes till den svenske konungens förfogande. Denne avböjde och förlorade Finland i kriget mot Ryssland.

Vid firande av stadens 300-års jubileum anordnades en stor utställning där även Lotsverket deltog med en omfattande paviljong med teknik för fyrväsendet, se nedan.  

Kantmarkering3GBG2017LEE.jpg


Göteborg karta ritad.jpg

KanalSymbol.jpg SweFlag.jpg Symbol fyr.jpg Lur ritad.jpg Symbol racon.jpg Symbol lysboj.jpg Vantskruv.jpg Kompassros ritad.jpg

Laddar karta ...


Kantmarkeringsfyr i det nya inloppet till Göteborg. Foto Sjöfartsverket
Bild från Lotsverkets visning under Göteborgsutställningen 1923. Arkiv Hilmer Karlsson
Bild från Lotsverkets visning under Göteborgsutställningen 1923. Arkiv Hilmer Carlsson
Bild från Lotsverkets visning under Göteborgsutställningen 1923. Arkiv Hilmer Carlsson

Staden Göteborg

Stad i mynningen av Göta älv grundad 1621 av kung Gustav II Adolf. Avsikten var att anlägga en omlastningsplats och hamn. Det var inte den första hamnen i området. Denna gång tog man hjälp av de bästa "konsulter" samtiden kunde erbjuda: holländska arkitekter, stadsbyggare och köpmän med erfarenhet av Amsterdam, världens då främsta hamnstad.

  • Det första skälet till placeringen av staden var Göta älv. Transporter gick på den tiden enklast på vatten.
  • Det andra skälet var att i dåtidens Sverige de främsta exportprodukterna framställdes i landskapen kring Vänern, som har sitt utlopp genom Göta älv. Det behövdes en omlastningsplats mellan de mindre fartyg, som förde lasten från Vänern, till de djuphavsseglare som skulle föra lasten vidare.
  • Det tredje skälet var politiskt. Vid tiden för grundandet nådde Sverige fram till västerhavet endast via en smal korridor längs Göta älvs stränder, inklämd mellan de danska och norska landskapen Halland respektive Bohuslän. För handel som passerade genom Öresund krävde Danmark tull, den så kallade öresundstullen.
  • Först genom freden i Roskilde 1658 blev Västkusten helsvenskt. Det tidigare norska Marstrand förlorade sina stadsprivilegier till förmån för staden Göteborg.
  • Fästningen Älvsborg anlades på 1300-talet i Göta älvs mynning och belägrades flera gånger av danskarna. Den intogs av dem bl a 1563 och 1612 och båda gångerna återlämnad till Sverige mot dryg lösen, se Älvsborgs lösen.
  • 1473 placerades Nya Lödöse ungefär vid nutida Gamlestadstorget i Göteborg. Den ersatte "gamla" Lödöse lite längre norrut längs älven. Nya Lödöse blev en av Sveriges mest betydande stadsbildningar i sen medeltid och var en stor handelsplats. Den blev en knutpunkt mellan älven, kusten inlandet och Säveån.
  • Ända in i 1600-talet förmedlades Sveriges handel på utlandet av nederländska eller andra främmande nationers fartyg. Endast den lokala trafiken skedde på Svenska fartyg.
  • 1607 gjordes Göta älv farbar mellan Göteborg och Trollhättan genom att Sveriges första sluss öppnades i Lilla Edet.

Grundandet

  • 1621 grundades staden Göteborg. Staden byggdes under ledning av holländare och tyskar. Sydost om staden odlades marken upp av inkallade holländska bönder.
  • 1624 avvecklades Nya Lödöse ( = jämnades med marken) för att koncentrera resurserna till den nyanlagda staden Göteborg lite längre västerut längs älvkanten.
  • 1640-1641 anlades Fattighusån, en grävd kanal för att förse staden Göteborg med friskt vatten från Mölndalsån. Kanalen hade vid staden en sluss, som ännu på 1940-talet manövrerades helt för hand. En slussning tog 15 minuter. Redan i början av 1800-talet blev dock vattnet i Fattighusån odrickbart genom utsläpp från garverier.
  • 1646-1670 anlades fästningen Nya Älvsborg på Kyrkogårdsholmen i Göta älvs mynning. Fästningen "gamla" Älvsborg raserades 1660-1673.
  • 1658 förlorade Marstrand sina stadsprivilegier till förmån för staden Göteborg genom freden i Roskilde.

Hamnen

På 1600- och 1700-talen skiljde man på inhemska och oceangående transporter. De oceangående djuphavsseglarna hade ett alltför stort djupgående för att kunna gå in i den grunda hamnen och fick ankra upp på redden i älvmynningen. Där fördes varor över mellan så kallade hemförarbåtar. Dessa var mellanhand mellan stadens kanaler och de magasin och handelshus som kantade dem. Hemförargillena räknas som föregångare till senare tiders stuverier.

  • 1660 anlade kronan ett varv vid Stigberget, det så kallade Amiralitetsvarvet. Fartygen kunde på grund av den grunda leran bara sjösättas vid högvatten. Det kallades senare Gamla varvet efter det att Nya varvet tillkommit i början av 1700-talet längre åt väster och med djupare vatten.
  • 1692 bildades Södra Dykeri- och Bärgningskompaniet, se dykerikompani, som fick monopol på att under 10 år bärga förlista fartyg samt att fiska upp gods på kusterna av Skåne, Halland samt Göteborgs och Bohus län.
Man fick för sin gärning ta betalt efter vad som angavs i Karl XI:s lag.
Bland annat upprättade man en dykeristation på Nidingen med upplag av dåtida bärgningsredskap jämte ett stort magasin för förvaring av gods.
  • 1700-1721 rådde det Stora Nordiska kriget. Då leddes från svensk sida med Göteborg som huvudbas kaperi mot fientliga handelsfartyg med Lars Gathenhielm, kallad "Lasse i Gatan", som legendarisk ledare. Under kriget blockerades utloppet av Göta älv av den danska flottan under ledning av Tordenskjold.
  • 1719 belägrade danskarna fästningen Nya Älvsborg utan framgång.
  • 1721 eldhärjades Göteborg i en stor eldsvåda där hus på 242 tomter lades i aska.

Ostindiska kompaniet

  • 1731 grundades det svenska Ostindiska handelskompaniet i Göteborg.
Det kom att få en årlig omsättning som var lika stor som dåtidens svenska bruttonationalprodukt.
Kunskapen om handel med så främmande länder importerades genom att ett antal kunniga utländska personer knöts till kompaniet, främst skottar och engelsmän.
Dessa naturaliserades genom att svära tro- och huldhetsed till den svenska kronan och bosatte sig i Göteborg.
  • Holländska och tyska familjer hade jämte svenska bott där sedan stadens bildande. Med detta kosmopolitiska inslag blomstrade staden upp - men inte utan gnissel från de avundsjuka och fåkunniga svenska borgerskapet.
  • 1741 erhöll den engelska kolonin i Göteborg religionsfrihet och rätt att bygga kyrka.
  • 1742 hemkommen till Göteborg startade af Chapman tillsammans med handelsman Peter Bagge ett varv strax väster om vallgravarna för reparation av fartyg för Ostindiska kompaniet. Det låg intill och strax väster om Gamla varvet och kallades varvet Viken. Efter fem år sålde af Chapman sin del i detta för att studera. 1786(?) kölsträcktes på varvet Viken Ostindiska kompaniets Götheborg II under ledning av skeppsbyggmästare Jean Fredrik Roempke.
  • 1745 eldhärjades åter Göteborg i en stor eldsvåda. Tyska kyrkan och hus på 212 tomter lades i aska.
  • 1745 förliste ostindiefararen "Göteborg II", på hemväg från Kina i inloppet till staden Göteborg. Med lots ombord förliste hon på Hunnebådan utanför Älvsborgs fästning.
  • 1749 ritade Carl Hårleman handelsman Niclas Jocobssons stora byggnad för sockerraffinaderiet i Brunnsparken.
  • På 1750-talet uppfördes Ostindiska kompaniets hus vid Norra Hamngatan efter ritningar av Hårleman (sedan 1833 disponerade av Götegorgs historiska museum).

Mecenater

  • 1767 inrättade fattighuspredikanten Johannes Willin den första folkskolan i Göteborg.
  • 1782 öppnade Sahlgrenska sjuhuset vid Sillgatan i centrala Göteborg, möjliggjort genom donation. Verksamheten flyttade 1823 till Spannmålsgatan, 1854 till Grönsakstorget och 1938 till nuvarande plats.
  • 1787 var en dricksvattenledning klar från Kallebäcks källa till centrala Göteborg. Den gick genom urholkade, delvis nedgrävda ekstammar och erbjöd ett mycket välsmakande dricksvatten till tre tappställen.
  • 1800 invigdes en optisk telegraflinje mellan Göteborg och Carlstens fästning i Marstrand via Hisingen. Den ersattes 1871 av elektrisk telegraf till Marstrand.
  • 1800 invigdes Trollhätte kanal. "Världens åttonde underverk". Nu kunde fartyg gå hela vägen Vänern - Göteborg utan omlastning.
  • 1806 kom skeppet Maria Carolina till Göteborg. Man visste kanske inte då att det var svenska Ostindiska kompaniets sista resa.
  • 1807 inrättades på Känsö i Göteborgs skärgård den första svenska karantänsanstalten.
  • 1811 avled William Chalmers. Han kände sig starkt engagerad för samhället och då speciellt fattigvården i Göteborg, dit han lämnade stora ekonomiska bidrag. Vid sin död testamenterade han stora belopp till Sahlgrenska sjukhuset och till den "slöjdeskola", som, grundades 1829 i Göteborg och som 1937 blev Chalmers tekniska högskola.

Napoleonkrigen

  • 1807 ökade handeln med England markant i Göteborg, som blev lagerplats för engelska kolonialvaror och manufakturprodukter.
Orsaken var Napoleons införande av blockaden mot England, kontinentalsystemet.
  • 1808-1812 hade den brittiske amiralen Saumarez Vinga Sand i Göteborgs inlopp som årligen återkommande bas för sin flotta.
Den hade som huvuduppgift att skydda den omfattande smyghandeln med livsmedel till Storbritannien från skåne- och blekingekusten samt att ge den svenska flottan stöd mot den ryska i Östersjön, se Hanö.
  • 1808, den 17 maj - 3 juli, låg 242 (!) brittiska örlogsfartyg till ankars vid Göteborgs inlopp. 10 000 brittiska soldater med hästar och kanoner erbjöds svenskarna som stöd men kung Gustav IV Adolf avböjde.
  • 1810 slöt Sverige fred med huvudfienden Frankrike och tvingades att acceptera Napoleons kontinentalsystem, blockaden mot England. De diplomatiska förbindelserna bröts. Smyghandeln fortsatte. Sverige tvingades att förklara krig mot Storbritannien. Smyghandeln fortsatte.
  • 1812 led Napoleon sitt nederlag i Ryssland och handelsblockaden mot England bröts.
Handeln fortsatte, nu inte längre i smyg.
  • 1823 i augusti gjorde ångbåten Braut Arnund sin första tur mellan staden och skärgården.
Den efterföljdes av ångaren Göta Elf som trafikerade Marstrand enligt tidtabell!
  • 1832 invigdes Göta kanal. Nu kunde fartyg gå kanalvägen mellan Göteborg och Stockholm. Sveriges Blå Band.
  • 1834 drabbades stad och land av en koleraepidemi. Drygt 8% av Göteborgs innevånare dog. Göteborg drabbades även under åren 1850-1859 nästan årligen samt 1866 om än i mindre omfattning. Liken begravdes i utkanten av staden, som sedan växt.
  • 1834 avgick den första ångbåten, Amiral von Platen, kanalvägen till Stockholm.
  • 1838 inkom till Förvaltningen för sjöärendena en begäran från Handelssocieteten i Göteborg en begäran om uppförandet av tre nya fyrar i inloppet till Göteborg: Vinga, Buskär och Böttö.

Emigrationen börjar

  • På 1840-talet började skaror av folk att komma från hela landet till Göteborg för vidare färd till det stora landet i väster. De samlades ofta i Nordstaden nära hamnen. Färden över Atlanten gick delvis med överlastade fartyg. Emigrationsvågen fortsatte till första världskrigets utbrott 1914.
  • 1840-1841 anlades Vinga fyrplats.
  • 1841 anlades ledfyrarna Buskär och Böttö, bekostade av Kronan och underhållna av Göteborgs stad.
  • 1841 grundades på Göta älvs södra strand Keillers Mekanisk verkstad och var först i landet med en stångjärnssmedja. 1846 anlades på den norra älvstranden det som kom att utvecklas till Götaverken.
  • 1843 erhöll staden regelbunden ångbåtsförbindelse med Hull i England.
  • 1844 grundades varvet Lindholmen på norra sidan av Göta älv.

Kajer

Ännu till 1844 var förhållandena för sjötrafiken lika primitiva som tidigare. Några andra kajer än de vid innerstadens hamnkanaler fanns inte.

Älven var farbar upp till Gamla varvet i stadens västra utkant, norr därom var vattendjupet för litet på grund av leran som älven fört med sig.
Lossning och lastning av fartyg verkställdes vid Klippan. Lasten fördes över till mindre båtar. Magasinen var spridda längs småhamnarna.
Vissa tider kunde upp till 300 fartyg ligga mellan Älvsborg och Klippan i väntan på att lossas eller lastas.
Först efter det att ångbåtarna kommit i bruk började man att anlägga kajer.
  • 1845 var Stenpiren klar, den första kaj i Göteborg i modern mening, vid stadens centrum vid södra sidan av älven. Under resten av 1800-talet tillkom kajer längs stadens centrala delar: Skeppsbrokajen, Packhuskajen, Gullbergskajen, Masthuggskajen och Gasverkskajen.
  • 1846 byggdes Sveriges första gasverk, vid älvkanten vid Rosenlund.
I december samma år tändes gasljus i stadens kvarter. Gasverket byggdes och drevs av privatperson.
  • 1849 inleddes trafik med färja tvärs älven från Lilla Bommen till Hisingen. Den upphörde 1874 den 1 december då en bro tvärs älven stod klar.
  • På 1850-talets mitt ställde utvecklingen inom sjöfarten nya krav på hamnen.
Främst var det de nya ångfartygen som krävde tilläggsplatser med bra lossnings- och lastningsmöjligheter.
Den tekniska utvecklingen gjorde det nu också möjligt att fördjupa farlederna genom muddring och sprängning.
  • 1853 anlades varvet Eriksberg på norra sidan av Göta älv.


  • 1854 fick staden elektrisk telegraf. Den inreddes i Börshuset men flyttades några år senare till ett nytt hus på Otterhällan, nära den optiska telegrafen som blåste ner en stormig novembernatt 1863.
  • 1854 fördes från Carlstens fästning i Marstrand 232 livstidsfångar ombord på en galeas som bogserades in till Göteborg av ångfartyget Freja. 32 fångar fick stanna på Nya Älvsborg medan resten fördes till skansen Kronan i Göteborg.
  • 1854 uppfördes ett andra fyrtorn (det norra tornet) på Vinga för att undvika risk för förväxling med sken från andra fyrplatser.

SJ

  • 1855 togs första spadtaget för statens järnväg vid Jonsered utanför Göteborg. Sträckan till Göteborg öppnades den 1 december 1856.
  • Arbetet leddes av Nils Ericson.
  • 1862 i november var Västra stambanan med förbindelse Stockholm - Katrineholm - Göteborg klar.
  • En resa som tidigare tagit dagar tog nu bara ofattbara 14 timmar.


  • 1855 bildades snickerifabriken Bark & Warburg, leverantör till Lotsverket av ett flertal prefabricerade byggnader.
  • 1865-1890 tillverkade snickerifabrik Bark & Warburg ett flertal monteringsfärdiga bonings- och andra hus för Lotsverkets fyrplatser.
  • 1857 uppfördes på Vinga nuvarande cirka 24 m höga, pyramidformade, rödmålade båk, försedd med spira och ett klot klätt med koppar. Den förra båken hade träffats av blixten och brunnit ner.
  • 1859 anlades en ledfyr på Nya Älvsborgs fästning. Uppfördes av Göteborgs stad. 1880 ersattes fyren av samma år uppförd ledfyr på dels Knippelholmen samt dels två fyrar vid Carnegieska Bruket (längre in mot hamnområdet).
  • 1862 öppnades vid Rosenlundskanalen en utspisningslokal för behövande kallat "Ångköket". Samma år blev Navigationsskolan på Kvarnberget klar. På denna fanns en tidkula.
  • 1863 erhöll Nya varvet elektrisk telegraflinje till Göteborg.
  • 1865 grundades Göteborgs Utskänkningsaktiebolag, se alkohol. Det döptes senare om till Göteborgssystemet och fick efterföljare över hela landet. Brännvinsförsäljningen sattes i "system" och skedde till självkostnad. Eventuellt överskott från verksamheten gick tillbaka till det allmänna.
  • 1866 upphörde fästningen Nya Älvsborg att vara fängelse. Cellfängelser uppföres senare i många svenska städer.
  • 1868 bildades ångbåtsbolaget Marstrandsbolaget. Med järnångare med propeller hade man med turlista reguljär trafik från Göteborg till Strömstad med ett antal mellanliggande orter som anlöptes.
  • 1874 den 1 december invigdes en bro tvärs älven och ersatte färjan. Bron var privat finansierad. Därför togs en broavgift. Bron behövde ofta öppnas för passerande fartyg. 1911 förvärvades bron av staden och broavgiften slopades. 1915-1916 ersattes den gamla bron av en ny och bredare svängbro på samma plats.
  • 1879 fick staden spårvagn dragen av häst. Världens första var 1832 i New York. Köpenhamn var 1863 först i Norden följd av Christiania (Oslo) 1865.
  • 1879 öppnades den enskilda ägda järnvägen Berslagsbanan mellan Göteborg och Falun. Den förstatligades och togs över av SJ 1948.
  • 1880 anlades fyrplatsen Knippelholmen av Göteborgs stad.
  • På 1880-talet tilläts prostitution vid Ekelundsgatan nära hamnen.
I den helt lagliga bordellverksamheten blev de prostituerade regelbundet läkarundersökta.
Ordningsmakten hade kontroll på könshandeln, som efter förbud 1909 sökt sig andra vägar.
  • 1881 stängdes Sverige sista linje med optisk telegraf - den mellan Göteborg och Vinga fyrplats. Vinga hade nu fått elektrisk telegraf. Den optiska telegrafen var nu utkonkurrerad av den elektriska telegrafen.
  • 1883 etablerades Frälsningsarmén i Göteborg. I Nordstaden fanns stort behov av deras arbete med välgörenhet. 1907 öppnade man ett härbärge i det gamla cellfängelset vid S:t Eriks torg och 1929 öppnade man hotell på Postgatan 10-12 i Västra Nordstaden.

Elektricitet

  • 1884 uppfördes Sverige första elverk för offentlig ström. Edvard Bildt, som var ingenjör vid SJ, hade startat det i en källarlokal på Kyrkogatan 44 i Göteborg. Det var svårt att få till en större kundkrets. Det var få som då ägde elektrisk utrustning. Därefter startades flera elverk på privat initiativ.
  • 1885 var fyrplatsen Valö klar i södra inloppet till Göteborg innanför Tistlarna.
  • 1886 anlades ledfyren Gäveskär av Göteborgs stad. Samma år bildade ensfyrarna Carnegieska Bruket en enslinje, som ledde genom rännan över Älvsborgsfjorden från Hunnebådan till Nya Varvet.
  • 1888 byggdes ett nytt gasverk. Det låg vid nuvarande plats på Hultmans Holme och uppfördes i stadens regi. Det i Rosenlund övertogs av staden.
  • 1888 var Västkustbanan klar. Den togs över av SJ 1940.
  • 1889-1890 uppfördes på Vinga ett nytt 29 m högt fyrtorn (= det nuvarande).
  • 1894 var Boråsbanan klar. Den togs över av SJ 1940.
  • 1895 sattes upp de 5 första fyrlyktorna i hamnen. Sedan följde flera.
  • 1896 började fordonsbränslen tillverkade av amerikanska Standard Oil att säljas i Sverige och Göteborg, bland annat av Vestkustens Petroleum. Bensinstationer uppfördes och sålde bensinen under namnet Pratts. 1931 ändrades namnet till Standard, som 1939 bytte namn till Esso.
  • 1896 flyttades lämningar av 1706 lik från kolerakyrkogården vid Risåsgatan till begravningsplatsen i Sanna. Staden behövde mark för att växa.
  • 1899 startade Axel Nordvall i Göteborg företaget Svenska Karbid och Acetylen. Affärsidén var att förse städerna med acetylenljus för belysning av gator och hem. Nordvall köpte de svenska patenträttigheterna för "acetylen dissous" av fransmännen Claude och Hess.
  • 1900 var den enskilt ägda Västgötabanan klar. Den var smalspårig. Den förstatligades och togs över av SJ 1948. 1967 lades trafiken ner på den smalspåriga Västgötabanan.
  • 1901 anlades ett ångdrivet elverk på tomten för gasverket i Rosenlund. Elverket försåg året därpå spårvägen med ström.
  • 1901-1903 anlades på privat initiativ Säröbanan. 1965 den 31 december kl 1340 avgick det sista tåget.
  • 1902 ersattes hästspårvagnarna med elektriskt drivna spårvagnar.
  • 1904 upphörde gasverket vid Rosenlund.
  • 1906 tändes fyrplatsen Tistlarna i Göteborgs södra inlopp.
  • 1907 startade Göteborgs Automobilomnibus stadens första busslinje. Den var privatägd och gick mellan Kungstorget och Hisingen (Lundby gamla kyrka).
  • 1907 grundade ingenjör Sven Wingquist SKF, som vid mitten av 1940-talet tävlade med Götaverken om att vara Sveriges största enskilda arbetsplats avseende antalet anställda.
  • 1911 den 18 september öppnades en trådlös telegrafstation på Nya Varvet i Göteborg. Detta var den första för civil trafik i Sverige. Avsikten var primärt att sköta telegraftrafiken med handelsfartygen på rutten Göteborg-Hull. Stationen skulle också sköta telegraftrafiken på Tyskland, Frankrike och Storbritannien om telegrafkablarna till dessa länder genom krigshandlingar eller på annat sätt skulle brytas. Stationen hade en effekt av 16 kW med våglängd 1650 m och var ett samprojekt mellan marinen och Telegrafstyrelsen. Sändarutrustningen kom från Telefunken i Tyskland.
  • 1917 levererades till Sjöräddningssällskapet den första livräddningskryssaren R/K Wilh. R Lundgren och fick Rörö utanför Göteborg som hemmahamn.
  • 1917 placerades i älven de 10 första fyrlyktorna ovanför Hisingsbron.
  • 1920 hade Göteborg som mest nära 4000 gaslyktor för att lysa upp staden.
  • 1921 inleddes en allmän elektrifiering av gatubelysningen.
  • 1923 fick staden Sveriges första kommunala busslinje. Den gick till Hultmans holme.
  • 1924 togs långvågssändaren i Grimeton utanför Varberg i drift för transatlantisk telegrafi. Från telegrafen i Göteborg gick ledningar till sändaren som reläade meddelandena. Svaren från andra sidan togs emot i Kungsbacka och sändes vidare till Göteborg.
  • 1926 den 22 november släcktes den sista gaslyktan i staden.
  • 1939 den 26 november togs den fyrfiliga Götaälvbron i bruk mellan Lilla Bommen och Hisingen. 1958 var breddning till 6 filer plus nya gång- och cykelbanor klar.
  • 1947 började Koppartrans att bygga ett raffinaderi vid Skarvikshamnen på norra Hisingen.
  • 1953 öppnade Göteborgs Kyrkliga Stadsmission utspisningslokal för behövande i Nordstaden.

I slutet av 1950-talet gick utvecklingen av folkhemmet på högvarv. Arbetslösheten var relativt låg. 1958 den 15 november var 2914 personer anmälda arbetslösa vid Göteborgs arbetslöshetsnämnd.

  • 1957 var kassunfyr Trubaduren S Vinga klar och ersatte fyrskeppsstationen Vinga.
  • 1966 togs den nya Älvsborgsbron i väster i bruk.
  • 1968 togs Tingstadstunneln i bruk.
  • 1969 upphörde gasverket på Hultmans Holme att använda stenkol som råvara. I fortsättningen kom gasen från ett av raffinaderierna på Hisingen.

Varvskrisen

På 1970-talet drabbades varven av den så kallade varvskrisen. I början av 1970-talet lades Lindholmens varv ner. 1979 kom turen till Eriksberg. 1989 lades stora delar av Götaverken ner men varvet levde kvar som Cityvarvet, med inriktning på reparationer.

Utbyggd hamn och bättre leder

På 1960- och 1970-talen skedde genombrottet för enhetslasterna. Tonnage i oljefrakterna blev allt större. Det resulterade i det stora språnget i hamnutbyggnaden. Skandiahamnen skapades genom utfyllnad och togs successivt i bruk åren 1966-1973. Hamnen är idag Nordens största containerhamn och den enda med direkttrafik i oceanfart. Här finns också en bilhamn för interkontinental import och export. På en sträcka av sex kilometer finns nu Nordens huvudhamn för containertrafik, trailers, bilar och olja.

  • Det finns två farleder in till Göteborgs hamn: Torshamnsleden och Böttöleden. Den södra Böttöleden är rak och bred och tillät fartyg med ett djupgående av 10 m. Den norra Torshamnsleden tillät fartyg med ett djupgående av 20 m men hade begränsningar i bredd och en besvärlig krök, Måvholmskröken.
  • 1983 tändes den bottenfasta fyren Vasskärsgrund i Böttöleden i Göteborgs inlopp.
  • 1988 hade Vattenfall 38 kanallotsar i Trollhättan för lotsning mellan Göteborg och Vänersborg.
  • 2001 låg en av Sjöfartsverkets 10 referensstationer för D-GPS i Göteborg.
  • 2001 beslöts projekt Säkrare Farleder med en budget på 1400 miljoner kronor och ekonomisk fördelning av 72% för Sjöfartsverket och 28% för Göteborgs Hamn AB. Avsikten var att räta Måvholmskröken, flytta "point of no return", anpassa bottenbredden i Torshamnsleden till internationella rekommendationer (PIANC) med 20 m djupgående, anpassa Böttöleden och Skandiahamnen till 13 m djupgående, ta bort Hunnebådan (Göteborgsgrund) och att förse farlederna med nya markeringar i form av bottenfasta kantmarkeringar. Projektet var förenat med omfattande miljökrav från Miljödomstolen.
  • I januari 2003 startade arbetet med muddring i Torshamnsleden och Böttöleden och var klart i januari 2004. 11 miljoner m3 lera och cirka 0,5 miljoner m3 berg togs bort. Leran tippades i anvisade djuphålor SSV Vinga till ett slutligt djup av 45 m. Sprängsten har återanvänts till hamnar och för att göra "hummerhotell", fredade lekplatser för fisk och skaldjur. Alla mätningar tyder på att miljökraven har klarats.
  • Arbetet med kantmarkering påbörjades sommaren 2003 och var klart hösten 2004. 33 lysbojar och 8 lysprickar har dragits in och ersatts av 33 kantmarkeringar, varav 12 babordsmärken, 19 styrbordsmärken och 2 lateralmärken.
  • Kantmarkeringarna utgörs av ett stålrör med 1,2 m diameter förankrat i botten. Från 6 m höjd över havet skjuter en 10 m lång arm ut mot farleden. Ytterst i farledskanten sitter ett "fyrljus" med LED-lampor som drivs av solpanel och ackumulator typ NIFE. Ljuset från kantmarkeringarna är synkroniserat via klockan i GPS. Buskärs Knöte är den enda kvarvarande fyren med sektorindelat ljus.
  • 2005 var Göteborgs hamn Sveriges största till tonnage med Brofjorden på andra plats.

Ostindiefararna Götheborg

Tre ostindiefarare har burit namnet: "Götheborg", "Götheborg II" och "Götheborg III".

"Götheborg"

  • 1738 byggdes "Götheborg" på varvet Terra Nova i Stockholm (vid nuvarande Strandvägen). Skeppsbyggmästare var William Macets. Hon förde 30 kanoner och 140 mans besättning tränad för strid. Fartyget var ett av de 37 skepp som seglade för det Svenska Ostindiska Compagniet.
  • 1743, 14 mars, avseglade fartyget staden Götheborg på sin tredje resa med kurs mot Kina. För navigeringen användes jakobsstav, logg och lod. Maten bestod av torkat bröd, salt kött i tunnor, levande svin och får, regnvatten. I Cadiz såldes lasten och man erhöll 5 ton spanskt silver i form av piastrar. Den 28 augusti anlände fartyget till Java.
  • 1744, troligen i början av juni, anlände fartyget till Kanton i Kina.
  • 1745, 10 januari, påbörjades hemfärden.
  • Den 12 september gick fartyget med lots ombord på grund på Hunnebådan i inloppet till staden Göteborg. Fartyget förliste med den dyrbara lasten ombord.
  • Lotsen åtalades men släpptes av okänd anledning fri trots att hans handlande var förenat med dödsstraff. Detta var synnerligen ovanligt och fuffens från högt stående kretsar kan misstänkas. Även försäkringsbedrägeri kan misstänkas. Haveri och skuldfråga blev aldrig offentligt klarlagda.
  • Lasten bestod av 6056 tackor tutanego (barlast av metall påminnande om nysilver bestående mest av zink), porslin packat i 289 kistor, 12 tunnor och 2388 buntar. Därutöver 3,8 ton pärlemor, 1,8 ton peppar, 11,4 ton gallingal (ingefära), 2,3 ton rotting, 2677 kistor te samt 19 kistor sidentyg. Sammanlagt cirka 700 ton. Härtill kom 80 ton vatten och 110 ton mat.
  • 1746 kunde 25% av lasten bärgas.
  • På 1800-talet bärgades 140 ton porslin från det förlista fartyget.
  • 1906-1907 skedde dykningar ledda av Götaverkens grundare James Keiller. 3000 pjäser av porslin hämtades upp.
  • 1984 återupptäckte Marinarkeologiska sällskapet vraket av ostindiefararen.
  • 1986 påbörjades utgrävningar med inriktning på att studera fartyget snarare än lasten.

"Götheborg II"

  • 1786 kölsträcktes på Vikens varv i Göteborg Ostindiska kompaniets "Götheborg II" under ledning av skeppsbyggmästare Jean Fredrik Roempke.


"Götheborg III" 1993 bildades "Svenska Ostindiska Compagniet AB". En av affärsidéerna var att bygga en kopia av "Götheborg II". Finansieringen blev en riktig rysare. Ursprunglig budget var 120 MSEK. Slutnotan närmar sig 300 MSEK.

  • Längd i vattenlinjen 40,9 m. Längd över allt 58,50 m. Bredd 11,00 m. Djupgående 5,25 m i aktern, 4,75 m i fören. Höjd 47,00 m över vattenlinjen. Segelyta 1962 m2. Deplacement 1150 ton. Barlast 400 ton. 14 kanoner. Skeppet är byggt för att klara klassning av Norsk Veritas för oceangående passagerartrafik. Det är därför utrustat med vattentäta skott och maskineri (två Volvo Penta om vardera 550 hk med två ställbara propellrar från Rolls-Royce) plus diverse modern navigatorisk utrustning.
  • 1995, den 11 juni, påbörjades kölsträckningen av skrovet till "Götheborg III" på en av de gamla fartygbäddarna på det nedlagda varvet Eriksberg i Göteborg. Varvsområdet döptes till Terra Nova, samma namn som för varvet av bygget av "Götheborg I" i Stockholm.
  • 1996, den 8 december restes det första spantet.
  • 1998, den 12 november, var alla spant resta. Arbete fortsatte under 1999 med balkvägare och däcksbalkar.
  • 2000 började man montera bordläggningen samt att tillverka riggen.
  • 2002 var bordläggningen komplett.
  • 2003, den 6 juni, sjösattes skrovet. Vid sjösättningen erhöll fartyget av konungen en tvåtungad flagga, som markerar att man är ett mellanting mellan handelsflottan och dess militära motsvarighet.
  • Sommaren 2005 gjorde hon seglingar utanför Göteborg och längs bohuskusten för att träna besättning och göra PR. Den 2 oktober seglade hon ut från Göteborg för sin resa till Kina.

Länkar


Jfr dykerikompani, Ostindiska kompanier, Carlsten, Götaverken, Eriksberg, Lindholmen, Göta älv, Trollhätte kanal, Älvsborg, af Chapman, Chalmers, alkohol, gasljus, telegraf, elektriskt ljus, Nils Ericson, GPS, Grimeton, Hårleman, karantän, kontinentalsystemet, tidkula, Saumarez, Sjöräddningssällskapet, utsjöfyr, Vattenfall, kapare, namnen på fyrarna.