Järnfyr

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

järnfyr. Under 1800-talet var järn ett "framtidens" konstruktionsmaterial. Gjutjärn har rötter i industrialismen och som utvecklades i England.

Fördelen med järn som byggmaterial för fyrtorn var att dessa kunde uppföras på platser med grundförhållanden som inte kunde bära tunga fyrtorn av sten, samt att de lät sig prefabriceras och snabbt kunde uppföras på fyrplatsen. Den tidens järn rostade inte lika snabbt som nutidens kvaliteter. Dessutom varmgalvaniserades godset.

SweFlag.jpg NorFlag.jpg FiFlag.jpg Symbol fyr.jpg Historik.jpg Kompassros ritad.jpg Vantskruv.jpg


Exempel:

1853 tillverkades det 33 m höga tornet till fyren Eigeröy i Norge. Detta var den första järnfyren i Norge. Den tillverkades hos Baerums Verk. Jämfört med ett torn i sten var fyren lätt och kuunde transporterades i delar, som sedan på kort tid kunde sättas ihop på fyrplatsen.

1858-1859 anlades fyrplatsen Gotska Sandön. På grund av att marken bestod av lösan sand lät Nils Gustaf von Heidenstam pröva grundläggning med skruvpålar för fyrtornen, se skruvpålsgrund. Två lika torn byggdes, skelett i järn, åttakantigt, klätt med brädor, försett med lanternin och lins, allt lika i de båda tornen. Fyrarna var de första i järn i Sverige. Den jämförelsevis lätta konstruktionen, jämfört med torn i sten eller tegel, var påkallad av de svåra grundförhållandena.

1862 anlades fyrplatsen Häradskär. Under ledning av Nils Gustaf von Heidenstam hade det c:a 29 meter höga, rödmålade öppna pelartornet av järn ritats av A T Gellerstedt. C F Carlsson ledde byggandet av fyrplatsen.

1862-1863 uppfördes fyrplatsen Sandhammaren. För att undvika förväxling med fyrarna på Bornholm och Christiansö uppfördes inte bara ett, utan två, torn. De byggdes lika och cirka 29 m höga i form av "öppna pelartorn av järn". Markförankringen gjordes med skruvpålsgrund. Ritat av A T Gellerstedt under ledning av Nils Gustaf von Heidenstam.

1867 anlades fyrplatsen på Faludden på Gotlands sydöstra kust. Ett i järn cirka 11 m högt tiokantigt i rött målat fyrtorn försett med lanternin och fyrapparat.


1867 anlades fyrplatsen Väderöbod. Fyrtornet av järn var cirka 19 m högt och utgjordes av ett "öppet pelartorn i järn", dvs en "Heidenstammare", försedd med lanternin och 2:a ordningens lins. Tornet tillverkades på Jaques Larssons faktori i Stockholm. Monteringsarbetet på fyrplatsen tog fyra veckor.

1868 uppfördes fyrplatsen Pater Noster. Fyrtornet av järn var cirka 32 m högt och utgjordes av ett "öppet pelartorn i järn", dvs en "Heidenstammare", försedd med lanternin med rovoljelampa och 1:a ordningens lins, tillverkad av Barbier & Fenestre. Fyrtornet tillverkades på Trollhättans Mekaniska Verkstad (Nohab).

1870 uppfördes fyren Söderstjärna. Ett i järn cirka 7,5 m högt åttakantigt fyrtorn försett med lanternin och fyrapparat med 5:e ordningens lins. Fyren placerades på östra änden av Örlogsvarvet inne i Karlskrona. Fyren ritad av L Fr Lindberg. 1879 demonterades fyren och återuppbyggdes i Ystad hamn som Ystad yttre/nedre.

1870 anlades fyrplatsen Tylö. Fyrtornet i järnplåt var tiokantigt och 13 m högt. Fyrapparaten var utrustad med oljelampa med veke och en omgående 3:e ordningens lins, som gav fyrkaraktären "tindrande sken". Ritat av L Fr Lindberg.

1870 revs spegelfyren på Utklippan på det östra tornet då man på det västra tornet uppförde en Heidenstamfyr, "öppet pelartorn av järn" med lanternin och lins. Tornet tillverkat på Överums Bruk. Ritat av A T Gellerstedt.

1871 uppfördes fyrplatsen Skag. Fyrtornet av järn var cirka 17,5 m högt och utgjordes av ett "öppet pelartorn i järn", dvs en "Heidenstamare", försedd med lanternin och spegelapparat. Ritat av G E Höjer. Tornet målades i rutmönster rött och vitt.


1871 anlades fyrplatsen på Skrivareklippan (Varberg). Ett i järn 16,8 m högt tiokantigt fyrtorn försett med lanternin och fyrapparat med lins. Ritat av Emil Karlsson. Fyren målades i ett rutmönster med röda och vita fält.

1872 anlades fyrplatsen När. Ett i järnplåt cirka 16 m högt runt koniskt torn med lanternin och 3:e ordningens lins med fotogenlampa. Ritat av G E Höjer och A T Gellerstedt. Fyren målades röd med tre vita bälten.

1872 anlades fyrplatsen Rödkallen. Fyrtornet av järn var cirka 21,5 m högt och utgjordes av ett "öppet pelartorn i järn", dvs en "Heidenstammare", försedd med lanternin och spegelapparat. Ritat av G E Höjer.

1873 uppfördes på Västergarns Utholme i järn ett cirka 11 m högt torn med lanternin innehållande sideralspegel och fotogenlampa. Ritat av A T Gellerstedt. (1889 flyttades tornet till Storkläppen. 1894 flyttades tornet vidare till Viskär.)

1874 anlades fyrplatsen Svenska Högarna. Fyrtornet av järn var cirka 18,5 m hög och utgjordes av ett "öppet pelartorn i järn", dvs en "Heidenstammare", försedd med lanternin och lins. Fyrtornet tillverkades på Ludvigsbergs Verkstad i Stockholm. Ritat av G E Höjer.


1878 ersattes fyren Malmö inre av ett cirka 20 m högt åttakantigt torn i järn, ståendes på en åttakantig sockel av granit och gult eldfast tegel, med lanternin innehållande lampa och lins.

1880 togs beslutet att den finska fyren Strömmingsbådan skulle byggas på den lilla och låga ön Norra Kallan. Det svenska Lotsverkets fyringenjörskontoret under ledning av Nils Gustaf von Heidenstam kontaktas och fick uppdraget att utarbeta ritningarna för fyren. Utvändigt kom fyren att påminna om den i Smygehuk.

1880 kom byggnadsarbetet igång på den finska fyren på den ensliga klippan Bogskär. Uppdraget att planera och rita fyren anförtroddes åt det svenska Fyringenjörskontoret under ledning av Nils Gustaf von Heidenstam. Uppdraget att bygga fyren anförtroddes den finska byggmästaren Georg Wilenius. Uppdraget för konstruktion och tillverkning av fyrapparaten gick till firma Henry Lepaute i Paris. Delarna i järn tillverkades på Ludvigsbergs Mekaniska Verkstad i Stockholm.

1883 anlades fyrplatsen Smygehuk. Ett i järn 17 m högt runt torn med lanternin innehållande lampa och lins. Byggnaderna tillverkade av snickerifabriken Bark & Warburg i Göteborg. Ritat av G E Höjer.

1884 anlades fyrplatsen Hallands Väderö. Ett i järn 13 m högt runt torn med lanternin innehållande en 3:e ordningens lins. Fyrtornet tillverkat av Ludvigsbergs Mekaniska Verkstad i Stockholm.

1885 anlades fyrplatsen på Stenkyrkehuk. Ett i järn 15 m högt runt torn försett med lanternin innehållande lins och fotogenlampa. Tornet ritades av J Höjer.

1885 inleddes arbetet av den finska fyrplatsen Valsörarna. Fyren är 36 m hög och av typ öppen pelarkonstruktion i järn. Arkitekt firma Henry Lepaute, Paris.

1888 byggdes den finska fyrplatsen Tankar. Det 29,6 m höga tornet monterades av prefabricerade delar, som tillverkades av Carl Stemming & Co, Danzig.

1892 anlades den finska fyrplatsen Yttergrund. Firma Maskin & Bro (Kone & Siltrarakennus) i Helsingfors tillverkade tornet, som monterades ihop i centrala Helsingfors, och som fick en ny siluett. Sedan monterades det ner och skickades i delar till fyrplatsen våren 1892.

1897 anlades fyrplatsen Högby. Tornet, som var 23 m högt, var en variant av "öppet pelartorn i järn" med en moderniserad form, med lanternin innehållande fotogenlampa med veke och 3:e ordningens lins. Fyren var konstruerad av Carl Fraenell. Fyr och fyrapparat hade visats på Konst- och Industriutställningen 1897 i Stockholm.


1897 uppfördes på Trelleborgs hamns östra pirhuvud ett åttasidigt torn i järnplåt. Fyrapparaten var fotogenlampa med veke och 4:e ordningens lins. Ritat av J Höjer.

1905 anlades fyrplatsen Pite-Rönnskär. Fyrtornet av järn var cirka 37 m högt och utgjordes av ett "öppet pelartorn i järn", dvs den högsta "Heidenstammaren", försett med lanternin och fyrapparat med Lux-ljus och lins. Torn och lanternin var den tidigare demonterade Sandhammarens norra fyr, underst dock påbyggd 7,6 m med två ytterligare sektioner. Linsen var dock en annan.

1906 byggdes nuvarande fyr på Gälleudde, en 15,5 m hög torn, järnställning med fyrkur i järn innehållande en omgående parabolisk spegel, 500 mm Ø, fotogenlampa med veke.


Jfr byggmaterial, tegelfyr, träfyr, betong, respektive fyrnamn, respektive tillverkare, respektive arkitekt.