Runö

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

Runö 1) svensk obemannad ledfyr i Stockholms södra skärgård, 2) estnisk f.d. bemannad fyrplats i Rigabukten

1) Runö i Sverige

Runö, svensk obemannad ledfyr i Stockholms skärgård. Ålands hav

Farleden Landsort - Kanholmsfjärden. V om västra farledsgrenen. Fasadbelysning. 
Sandhamn karta ritad.jpg
Fl 3s.jpg

SweFlag.jpg Symbol fyr.jpg

Runö (i Kanholmsfjärden). Foto NN
Laddar karta ...


WGS-84 Lat. N 59 17,8. Long. E 18 42,9. Sv. Nr. 349600. Int. Nr. C6670

1920 anlades fyrplatsen. AGA-ljus

1958 fick fyren nuvarande utseende

Nuvarande utseende: Vit fyrkur

Nuvarande karaktär: Fl WRG 3s 9,6M. Lyshöjd: 6,0 m. Fasadbelysning

Landsortsleden

Här finns fyrarna:

Laddar karta ...


Jfr Ålands hav, Stockholms skärgård, svenskt fyrväsende, Sjöfartsverket, ledfyr


2) Runö i Estland

Runö, nu estnisk f.d. bemannad fyrplats på ön Runö i Rigabukten, Estland, Norra Östersjön

RunöRitadKarta.jpg
Den ryska fyren byggd 1877. Foto från 1901
Runö mitt i Rigabukten. Udden Pers med svenskfyren syns till vänster. I mitten dagens samhälle. Nuvarande fyr är markerad till vänster om och nedanför mitten. I söder flygplatsen
Ryska fyren på Runö. Byggd 1877. Arkiv wiki

EstFlag.jpg SweFlag.jpg RysFlag.jpg Symbol fyr.jpg Historik.jpg

Laddar karta ...


Historik

1527 uppfördes fyren Kopu, (gammalt svenskt namn var Dagerort) av Hansan. Den låg på västra delen (Androw-halvön) av ön Dagö i nuvarande Estland. Den fyrades från fyrfat eldade med ved, så kallad öppen kolfyr.

1563 erövrade svenskarna Dagö från den Tyska Orden. Därigenom blev Kopu/Dagerort den första svenska fyrplatsen.

1621 erövrades Runö av svenskarna. Ön lydde till dess under hertigarna av Kurland. Ön utgjorde en militär stödjepunkt under Gustav II Adolfs härjningar i Livland.

Tidpunkten då den första fyren på Runö byggdes är oklar. Den var placerad vid udden Pers innanför den mest använda ankarplatsen.

1645 i freden vid Brömsebro kom Sverige att få ännu en fyr. Då kom Halland och fyrplatsen Nidingen att tillhöra Sverige

1646 utsågs fältbokhållare Henrik Stegling till inspektör för de baltiska fyrarna Svalferort på Ösel samt denna på Runö. Stegling var född på Ösel och skulle underhålla fyrarna mot en årlig ersättning av 3750 riksdaler.

Fyrarnas utseende är oklart men de var av typen öppen kolfyr. Möjligen stod fyrgrytan på ett golv av sten eller tegel uppburet av träpålar.

1651 hölls en fyr tänd på Landsort.

1652 bestämdes att de svenska fyrarna skulle sortera under amiralitetet

1657 fick Stegling ett utökat uppdrag, nämligen att uppföra fyr på södra inloppet till Rigabukten, nämligen Lyserort och Domesnäs

1658 i freden vid Roskilde kom Sverige att få två ytterligare fyrar: Falsterbo och Kullen

1688 finns fyren på Runö markerad på en karta.

Ryska tiden

1708 erövrades det baltiska området av ryssarna. Därmed upphörde det svenska ansvaret för de baltiska fyrarna Dagerort (Kopu), Svalferort, Runö, Lyserort och Domesnäs

1877 byggde ryssarna den nuvarande fyren. Den är placerad på öns högsta punkt.


Jfr Norra Östersjön, amiralitetet, estniskt fyrväsende