Svalferort

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

Svalferort, nu estnisk f.d. bemannad fyrplats på ön Ösels sydspets vid inloppet till Rigabukten, Norra Östersjön. På estniska heter fyren Sörve

Svalferort är det svenska namnet

SvalferortKartaRitad.jpg
Sörve fyr (även kallad Svalferort). Foto Ove Jensen och Tina Scheutz

EstFlag.jpg SweFlag.jpg RysFlag.jpg Symbol fyr.jpg Blixtsymbol.jpg Historik.jpg

Svalferort / Sörve nuvarande fyr. Foto Estniska Fyrsällskapet
Svalferort gamla fyr och sjöräddningsstation. Foto Estniska Fyrsällskapet
Svalferort gamla fyr med master för circulär radiofyr. Foto Estniska Fyrsällskapet
Laddar karta ...


Historik

1527 uppfördes fyren Kopu, (gammalt svenskt namn var Dagerort) av Hansan. Den låg på västra delen (Androw-halvön) av ön Dagö i nuvarande Estland. Den fyrades från fyrfat eldade med ved, så kallad öppen kolfyr.

1563 erövrade svenskarna Dagö från den Tyska Orden. Därigenom blev Kopu/Dagerort den första svenska fyrplatsen.

1621 erövrades Runö av svenskarna. Ön lydde till dess under hertigarna av Kurland. Ön utgjorde en militär stödjepunkt under Gustav II Adolfs härjningar i Livland.

Tidpunkten då den första fyren på Runö byggdes är oklar. Den var placerad vid udden Pers innanför den mest använda ankarplatsen.

1645 i freden vid Brömsebro kom Sverige att få ännu en fyr. Då kom Halland och fyrplatsen Nidingen att tillhöra Sverige

1646 utsågs fältbokhållare Henrik Stegling till inspektör för de baltiska fyrarna Svalferort på Ösel samt denna på Runö. Stegling var född på Ösel och skulle underhålla fyrarna mot en årlig ersättning av 3750 riksdaler.

1646 började den första fyren på Svalferort att byggas.

Fyrarnas utseende är oklart men de var av typen öppen kolfyr. Möjligen stod fyrgrytan på ett golv av sten eller tegel uppburet av träpålar.

1650 ersattes fyren Svalferort av en i sten efter ritningar av Henrik Stegling.

1651 hölls en fyr tänd på Landsort.

1652 bestämdes att de svenska fyrarna skulle sortera under amiralitetet

1657 fick Stegling ett utökat uppdrag, nämligen att uppföra fyr på södra inloppet till Rigabukten, nämligen Lyserort och Domesnäs

1658 i freden vid Roskilde kom Sverige att få två ytterligare fyrar: Falsterbo och Kullen

1688 finns fyren på Runö markerad på en karta.

Ryska tiden

1708 erövrades det baltiska området av ryssarna. Därmed upphörde det svenska ansvaret för de baltiska fyrarna Dagerort (Kopu), Svalferort, Runö, Lyserort och Domesnäs

1737 tog den ryska staten över ansvaret och driften av fyren Svalferort

1770 började det i basen kvadratiska fyrtornet att byggas

1807 byggdes fyren högre

1863 byggdes en tillfällig fyr som tjänstgjorde under tiden för ombyggnad av den befintliga fyren.

Den befintliga fyren höjdes till 35 meter hög och försågs med en catoptrisk lins.

Fyren besköts under Första världskriget men överlevde. Men den överlevde inte det Andra världskriget

1944 förstördes fyren i kriget.

1949-1960 tjänstgjorde en tillfällig träfyr med åttakantig bas medan nuvarande fyr byggdes.

1960 stod nuvarande fyr klar och tänd. Den är tillverkad i armerad betong och 52 meter hög. Fyrpersonalens bostäder, sauna och övriga byggnader från 1800-talet var fortfarande i tjänst men moderniserade.

1968 hade fyrplatsen cirkulär radiofyr. Frekvens: 318,5 kHz. Ingick i kedjan på östra österjökusten med radiofyrarna Kubassaar (då sovjetisk), Ossmussaar = Domesnäs (då sovjetisk), Ristna (då sovjetisk), Vilsandi (då sovjetisk), Sörve = Svalferort (då sovjetisk), Kolkasrags (då sovjetisk)


Jfr Norra Östersjön, amiralitetet, radiofyr