Utö

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

Utö eller Finska Utö, finsk lotsplats och f.d. bemannad fyrplats i Norra Östersjön. Bemannad 1753-1986.

Området
Ögruppen med Utö ligger längst ut i havsbandet sett från Åland och Åbo. Utö var en naturlig hamn och finns med på sjökort och segelbeskrivningar från 1500-talet. I mitten av 1500-talet började farleden mellan Åbo och Utö att märkas ut med kummel och märken. Ett stångmärke med en tunna i topp placerades på Utö på 1500-talet. Johan Månssons seglarbeskrivning från 1644 beskriver färden från havet förbi Utö och vidare till Korpuström. Lokala lotsar kände väl till vattnen. På 1700-talet var trafiken inriktad på Stockholm. Den tilltagande trafiken ökade kraven på utmärkning. Förlisningar var inte ovanliga. 
 På 1746 års riksdag framförde handelsmännen i Åbo krav på en fyr vid Utö. Uppdraget att rita fyren gick till Carl Hårleman. Handelsmännen i Åbo övervakade byggandet och stödde det finansiellt. Under uppförandet av fyren ändrades ritningarna. 
 1747 kom ett antal fartyg ledda av sjömätaren Jonas Hahn. De lodade vattnen runt Utö och vidare mot Korpoström och Åbo. På en karta från 1747 ges en detaljerad bild över lotsbyn på Utö, läget för stångmärket och inloppen till Utö hamn, som i århundraden använts som ankarplats.


Finska Utö.jpg
Utö fyr. Arkiv parainen.fi

FiFlag.jpg Symbol fyr.jpg Lur ritad.jpg Blixtsymbol.jpg Historik.jpg

Utö fyr. Detalj av plansch Finlands Sjöfartsverk
Fyrarna på Utö. Figur Leif Elsby
Utö från luften. Foto från uto.fi
Laddar karta ...


Bemannad 1753-1986.

WGS-84 Lat 59° 46’,9. Long O 21° 22’,3.

Fyr, torn 1

1753 stod Utö "fyrbåk" färdig. Tornet var runt, 31 m högt och i murad gråsten med en 12-kantig lanternin. Nära toppen hängde i en järnarm en fyrkorg som gav ett fast sken. Inne i lanterninen fanns 6 oljelampor. Bakom dessa fanns speglar av mässing. De kunde vridas och på så vis ge ett blänkande ljus.

1754 den 26 september skrevs kontrakt för fyringen.

Krig

1808-1809 rådde krig mellan Ryssland och Sverige. Under kriget jämnades fyrtornet på Utö med marken. Det blev sprängt av den Kejserliga ryska militären.

Vid freden avträddes Finland till Ryssland ledd av tsar Alexander I. Finland blev en autonom del av storfurstendömmet. Det betydde i mycket att livet fortsatte som tidigare.

1811 skrev lotsmajor Brodd till tsaren att fyren på Utö ej längre fanns men behövdes.

Torn 2

1813 påbörjades byggnadsarbetena för fyren.

1814 var det nuvarande kvadratiska tornet klart. Det är 27 m högt och är murat av gråsten. Lanterninen låg cirka 40 m över havets nivå.

Från början var ljuskällan 10 stycken talgljus, vars ljus förstärktes med en parabolisk spegel. Denna var från början av papp klädd med små speglar. Spegeln vreds med handkraft fram och tillbaka.

1818 installerades ett mekaniskt urverk för att vrida spegeln fram och tillbaka.

1827 fanns det fyra fyrvaktare på Utö, som då hade en befolkning på cirka hundra personer. En kyrka för dessa inreddes på fyrens tredje våning. Kyrkan är fortfarande i bruk.

1829 anordnade man en bifyr mot norr genom att öppna upp för ett fönster och där sätta en lampa.

Krimkriget

1853-1856 rasade Krimkriget. Ryssland slogs mot förenade Turkiet, England, Frankrike och Sardinien.

1856 byggde man åter upp alla kummel och andra sjömärken, som man raserat för att försvåra fiendens framfart.

1858 började man att ge mistsignaler. En klocka hade uppförts vid foten av fyren.

1860 ersattes talgljusen av en oljelampa av Argandsk typ. Som lysolja användes hampolja.

1865 målades de tre av fyrens sidor som vette mot havet i ränder med färgerna rött och vitt på samma sätt som lotsflaggan (se signalflaggor H).

1869 byggdes lanterninen om till det utseende det har än idag. Fem av de åtta väggarna fick fönster ut mot havet.

1881 ersattes reflektorerna med en trumlins tillverkad av Henry Lepaute i Paris. Den gav ett fast sken. Oljelampa med veke. Ljusstyrka 7 300 Hefnerljus.

1900 installerades knallsignalapparat för mistsignalering. Med den sköt man ett skott var 15:e minut.

1902 ersattes oljelampan med en för fotogen.

Ny lins

1906 installerades en ny fyrlins tillverkad av Barbier, Bénard & Turenne i Paris. Ljusstyrka 630 000 Hefnerljus.

Det var den mest ljusstarka i någon finsk fyr genom tiderna.

Catadioptrisk lins av första ordningen, två fack à 180 °, höjd 270 cm, bredd 210 cm, tjocklek 125 cm. Catadioptrisk krona med 17 ringar. Catadioptrisk krans med 8 ringar. Kvicksilverlagring. Linsen sedd framifrån är gjord så att den består av två halvor något förskjutna i vinkel, vilket resulterar i ett dubbelt blänk.

Första världskriget

1915 under första världskriget blev Utö beskjuten av tyskarna. Målet var ryska torpedbåtar som låg hamnen. I fyren fick bara linsen skador.

Elektrifiering

1935 elektrifierades fyren. Samtidigt installerades en cirkulär radiofyr samt en Nautofon för mistsignaleringen. De strömförsörjdes med dieselkraftverk med 110 V spänning.

Nautofonen ersatte knallsignalapparaten som använts sedan 1900.

Fyren försågs med glödlampa om 1500 W.

Den cirkulära radiofyren var Finlands första.

Andra världskriget

1939 släcktes fyren under vinterkriget. Även Utö blev utsatt för anfall. För att skydda fyren monterades linsen isär av byns innevånare och fördes i skydd. Fyrens generatorer användes för att vid behov ladda radiobatterier så att öborna kunde följa rapporteringen.

1943 under fortsättningskriget använde man fyrens generatorer för att producera ström för hela byns behov.

1968 var fyrplatsen utrustad med cirkulär radiofyr

1973 byttes fyrens generatorer. Den alstrade spänningen ökades till den då normala 220 V.

Fyrens glödlampa om 1500 W byttes mot en halogenlampa om 1000 W, vilket ökade ljusutbytet.

1983 övertogs elförsörjningen av försvaret.

Avbemanning

1986 automatiserades fyren och avbemannades. Underhållet överfördes till farledsskötare, som har sin bas på fastlandet.

Och sedan

2002 renoverades fyren. Lanterninen fick en rejäl översyn. Tornet blev nymålat i färgerna rött och vitt.


Jfr Norra Östersjön, finskt fyrväsende, radiofyr