Vippfyr

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

vippfyr, även kallad fyrvipp eller ”fyrbåck”, konstruktion där en öppen fyreld i en järnkorg lyftes upp från marken med hjälp av en hävstång för att bättre kunna ses från håll.

Vippfyren är en vidareutveckling av den öppna kolfyren. I slutet av 1700-talet började både vippfyr och öppen kolfyr att ersättas av täckt stenkolsfyr, vars fyreld var bättre skyddad från vind och nederbörd.

F W.jpg

Symbol fyr.jpg Historik.jpg Fotogenlamp ritad.jpg

Vippfyr modell Skagen. Figur Leif Elsby
Vippfyr modell Kvitsöy. Figur Leif Elsby
Vippfyr från Valbyte, Gotland. Foto Leif Elsby
Vippfyr på Gotland, här i Valbyte fiskeläge. Foto Leif Elsby
Rekonstruktion av papegojfyr, uppförd på Kullen. Foto E Hillberg

Uppfinnare

1625 uppfanns vippfyren av Jens Pedersen Grove, dansk borgare i Helsingör, och kom att användas på ett flertal platser i Norden samt även fyren Spurn Point i England.

Konstruktion

En lodrät kraftig flera meter hög påle, överst försedd med en klyka, förankrades i marken.

  • Den stagades med ett par kraftiga snedstöttor.
  • I klykan låg en trästång, vars yttre del utformades av järn för att inte ta eld.
  • I denna var en järnkorg, även kallad fyrfat, fäst i järnkedjor.
  • För fyrelden användes kådrik ved eller ofta stenkol som bränsle.
  • En lina var fäst en bit från toppen av hävstången.
  • När fyrfatet skulle fyllas med bränsle lossade man den bakre förankringen på stången, drog i linan och lät korgen vippa ner.
  • Fyrvippen var arbetskrävande och krävde mycket passning.
  • Ibland skadades den direkt av fyrelden eller indirekt av nedfallande glöd och brann ner.

Förbrukning och fylltid

För fyringen 1807 av bränsle för vippfyren Kvitsöy fyr i Norge, tänd mellan 20 augusti och 20 mars, rapporteras den årliga förbrukningen av kol uppgå till 400 tunnor (à 188 liter = 75,2 m3).

  • Tiden att fälla ner fyrgrytan, fylla den med en tunna kol och åter hissa upp den var 6 minuter.

Tabell

I Skandinavien uppfördes vippfyr på följande fyrplatser

1627 __ Skagen, Danmark ____________________ världens första vippfyr. Ersatt 1747 av öppen kolfyr på ett torn.

1627 __ Anholt, Danmark ____________________ Ersatt 1788 av öppen kolfyr på ett torn.

1627 __ Falsterbo, då tillhörande Danmark __ Ersatt 1796 av öppen kolfyr på ett torn.

1635 __ Nidingen (dubbelfyr), då tillhörigt Danmark. Ersatt på 1660-talet av öppen kolfyr på marken.

1677 __ Ölands Södra Udde (eventuellt) _____ Ersatt 1785 av öppen kolfyr på nyuppfört stentorn.

1700 __ Kvitsöy utanför Stavanger, Norge ___ 1829 ersattes Kvitsöy vippfyr med ny fyr (täckt stenkolsfyr).

1725 __ Lindesnes (eventuellt), Sörlandet, Norge

1727 __ Knudshoved, Stora Bält, Danmark ____ Ersatt 1809 av ett 3 m högt torn med täckt stenkolsfyr.

1744 __ Helsingborg ________________________ Tänd då postbåten väntades. Ersatt 1832 då ny hamn invigdes.

1759 __ Djursten (eventuellt) ______________ Ersatt 1767 med öppen kolfyr på ett torn

1760 __ Holmögadd. Brann dock upp 1779 _____ Ersatt 1782 med spira på järnarm.

1789 __ Utklippan. Tänd på behov av lots ___ Ersatt 1812 av två fyrfat på stenpelare.

17?? __ Spurn Point, England

1830 __ Naven, Vänern ______________________ Ersatt 1856 av fyr- och passningshus med fyrlykta.

1??? __ Alsviken, Hablingbo, Gotland _______ Ännu i bruk 1905. Se bild.

1??? __ Kronvalds fiskeläge, Gotland _______ Se bild.

Rekonstruktioner

På Gotland finns rekonstruerade fyrvippar uppförda på följande platser: Alsviken väst om Hablingbo, Bungemuseet vid Fårösund (rekonstruktion av den på Alsviken), Koviks fiskeläge norr om Klintehamn, Valbyte vid Västergarn, Kronvalds fiskeläge väst om Eksta.

1561 användes i Kullen, då tillhörande Danmark, en papegojfyr, vilket troligen var en föregångare till vippfyren.

Länkar


Jfr bränsle, öppen kolfyr, täckt stenkolsfyr, fyr- och handelshistoria, Smeaton, Kullen, lysvidd, spegelfyr.