Vrak

Från fyrwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

vrak, fartyg som gått i kvav. Ofta utsatt för plundring.

För plundring av fartyg som förlist eller tändning av falskt fyrljus utdömdes straff. Dessa var klara och hårda, och ibland kollektiva för orten.

Det var Kronan som hade rätten till bärgning av det materiella. För detta använde Kronan sig av dykerikompanier.


SaltskärsKäringExtend.jpg

Symbol fyr.jpg Fotogenlamp ritad.jpg Historik.jpg Kompassros ritad.jpg Symbol Person.jpg

Arkiv fotoakuten.se
Hit men inte längre. Foto Olle Lindskog
StraffSpöpåle.jpg


Förlisningens realitet

När ett fartyg förliste sköljde vrakgods upp på stränderna. Detta skedde till lokalbefolkningens glädje och hjälp till deras försörjning.

  • Det berättas om skrupellösa individer som vid tider med dåligt väder tände falskt fyrljus i hopp om att locka fartyg i fördärvet.
  • Det berättas också om dem som dräpte de som räddat sig i land för att slippa vittnen från vrakplundringen.

Ända in på 1500-talet var vrakplundring en lukrativ sysselsättning på Gotland.

Enligt Albert Engström fanns en bön på Fårö som bönderna bad för att "låta ett stort skepp stranda på skär i natt".

Falska fyrljus

1619 införde kung Christian VI av Danmark dödsstraff för den som tände falskt fyrljus.

  • Befolkningen på Läsö hade rykte om sig att tända falska fyreldar.

1627, under 30-åriga kriget, blev Jylland ockuperat av Wallensteins trupper. De kom till Skagen detta år.

  • Ockupanterna släckte fyren och tände falskt fyrljus för att missleda danskarna som fortfarande hade herraväldet till sjöss.

1705 års danska strandningsförordning utställd av kung Frederik IV av Danmark skärpte förbudet mot vrakplundring.

  • Samtidigt påbjöds en generell mörkläggning av kusten.

Straff

1697 stadgades i svensk lag att fem daler silvermynt skulle kollektivt utkrävas från varje helt hemman i den härad där någon våldsgärning mot skeppsbrutna hade förövats. Se riksdaler.

1734 års svenska missgärningsbalk stadgar om straffsatsen för vrakplundring:

"Gör man falska eldar eller sätter upp andra tecken att därmed förleda sjöfarande till skeppsbrott, pliktas med trettiotvå par spö oaktat om skada sker eller ej.
- Sker skada och skeppsbrott blir den skyldige halshuggen och steglad och hans gods tas i Kronans beslag.
- Gör man våld på den person som skeppsbrott lidit, och dödar någon, blir den skyldige rådbråkad och sedan lagd på stegel och hjul.
- Den skyldige (och dennes familj) fråntas all egendom."

1733 var den sista gången i Sverige som rådbråkning användes, dvs att den dömdes och ännu levande personens skelettdelar krossades ben för ben. Den genom behandlingen döda kroppen styckades och sattes vanligen upp väl synlig på ett hjul eller en påle som avskräckande exempel (lagd på stegel och hjul).

  • Fram till början av 1800-talet användes stegling som skärpning av dödsstraffet.
Den avrättades kropp delades vanligen i fyra delar, som sattes fast på ett hjul på toppen av en påle. Huvudet och ibland högra handen spikades upp var för sig.

1817 dömdes Peter Gottberg för plundring av vrak. Straffet blev skampåle och fängelse. Se Gotska Sandön

Utmärkning av vrak

I "modern tid" markerades platsen för vrak genom utläggning av speciella bojar eller vrakfyrskepp.

Karta över skeppsbrott i Sverige år 1873

Skeppsbrott1873.jpg


Jfr dykerikompani, sjöräddning, straff, Sjöräddningssällskapet, personal, Gotska Sandön, Sandhammaren