AGA-ljus

AGA-ljus, fyrljus alstrat i en apparat där acetylengas brinner i en öppen låga, och som ger ett skarpt ljussken.

Egenskaper

Med klippventilen och dess brännare kunde fyrarnas sken göras starkare och deras ljuskaraktär varieras bättre än hos samtidens ledfyrar med fotogenlampa.

• AGA-ljuset kom att revolutionera utprickningen och blev en världsartikel.
• Det användes främst i ledfyrar och lysbojar.
• Ljuset fungerade automatiskt och krävde ingen bemanning.
• Beroende på storleken på fyrens gasförråd behövde fyren inte ha tillsyn oftare än cirka 1-2 gång per år.

Funktion

Utvecklades under 1900-talets första årtionde av ingenjör Dalén och AGA AB.

• Innan gasen når lågan passerar den en klippventil, som portionerar ut gasen på det sätt som skall ge fyren dess karaktär.
• Från klippventilen mynnar gasen ut till lågan genom ett speciellt munstycke och antänds där av en liten evighetslåga.
• Tvåstrålemunstycket har två huvudkanaler, som mynnar i rät vinkel till varandra.
• De utströmmande gasstrålarna splittras vid kollisionen och syresätts.
• Lågan får därigenom formen av en fiskstjärt och brinner med klart sken utan att sota.

I den nedre delen av det hölje, som omgav fyrlinsen, var klippapparaten inrymd. Denna fungerade så att gasen portionerades ut med bestämda tidsintervall via en bälgkonstruktion, exempelvis under 0,3 sekunder var 4:e sekund. Hela tiden brann en liten evighetslåga, som antände den gas som strömmade ut under de 0,3 sekunderna. Huvudgasflödet styrdes med en solventil så att fyren var släckt på dagen, dock med evighetslågan hela tiden tänd.

Utveckling

1904 utlades den första AGA-lysbojen vid Trädgårdsgrundet i Kalmarsund. Den hade ett fast sken och en gasförbrukning som var alldeles för hög för att vara realistiskt gångbar.

1906 uppsattes den första AGA-klippfyren i Gåsfetens fyr i Blekinge. Gasförbrukningen var kraftigt reducerad.

1909 tillkom det ännu mer ljusstarka sk dalén-ljuset alstrat genom att acetylengas och luft i optimal proportion, med hjälp av en dalén-blandare, fick brinna inne i ett glödnät, som av speciella salter kom att lysa med intensivt vitt ljus.

De fyrar som drevs med acetylen var mycket tillförlitliga men hade också hög driftkostnad för gasen.

• Tillkomsten av klippventil och solventil minskade gasförbrukningen avsevärt.
• Transporten av de tunga och ohanterliga gasackumulatorerna (gastuberna) krävde vana och skicklighet av personalen för att utan olycksfall kunna hanteras och landsättas, och att sjögången just då var ringa vid fyrplatsen, vilket långt ifrån alltid var fallet.
• För fyrändamål var AK-25 och AK-50 de vanligaste. De vägde 61 respektive 118 kg.

Avveckling

På 1950-talet elektrifierades många gasfyrar. En del av dessa försågs med AGA-ljus som reserv och säkerhet vid strömbortfall. Se AGA-gasreserv.

Numera har Sjöfartsverket helt gått över från gas till elektriskt ljus.

1997 byggdes Lilla Köttö i Fjällbacka om, som den sista av Sjöfartsverkets gasfyrar.

• Den erhöll då drift från solpanel.
• I Sverige finns ett antal privata, musealt gasdrivna fyrar kvar i drift, t ex Flottsunds fyr i Mälaren, Bastedalens fyr i Vättern, Libertas fyr i Stockholms hamninlopp och fyren Huvden i Mjörn.
• Vid Maritiman (Göteborgs Maritima Centrum) står på ett betongtorn en AGA-fyr i drift med fyrlykta typ L-200, nr 880, karaktär Fl (2) W 6 s 6 M. Den stod 1918-1980 på Klasbådarna i Vänern.

Acetylenförbrukning 1,9 l/h varav evighetslågan förbrukar 0,2 l/h. "Donerad av AGA, Distrikt Göteborg."

I Finland släcktes den sista gasdrivna fyren hösten 1992.

I Norge och i Sydamerika finns dock fortfarande gasdrivna fyrar i drift.

Jfr acetylen, gasackumulator, acetylengasfyr, AGA-gasreserv, Dalén, klippventil, klippapparat, solventil, fyrljus, fyrkaraktär, elektriskt ljus, gasglödljus, Erholmen.