Parabolisk

Stor omslutning reflekterar mer ljus. Figur Leif Elsby

Navens roterande spegel, sedd från sidan. Vänermuseet. Foto Leif Elsby

Treskenad spegel, sedd uppifrån. Figur Leif Elsby

Spegel för sideralsken, sedd från sidan. Figur Leif Elsby

parabolisk, en matematisk kurvform, parabel, som har ett fokus / brännpunkt som ger strålar som är parallella.

Används i en fyrljusreflektor.

Vad

Om en spegel utformas med parabolisk yta kan den

• från fokus sända ut ett strålknippe som då får parallella strålar, eller
• till fokus samla in ett strålknippe, till exempel i ett teleskop.

Används för fyrar för att sända ut blänk, eller som

• stillastående för att ge ett fast sken.

Först

Den förste som konstruerade en parabolisk ljusspegel (reflektor) var engelsmannen William Hutchinson. Året var 1752. Han tillverkade en gjutform i trä som han sedan täckte med gips. Formen togs bort och gipsskålens insida kläddes med påklistrad, blank tennfolie. Ljuskällan placerades i spegelns fokus.

Andra har också laborerat med speglar. Bland annat Braun (Landsort) och Norberg (Örskär, Korsö, Carlsten).

Sedan har skickliga koppar- och mässingssmeder lärt sig hur man hamrar ut en parabolisk spegel ur ett stycke koppar- eller mässingplåt.

Djupare och djupare

Man fann att om man gör spegeln djupare, ger den en större omslutning, så reflekterar den fler ljusstrålar. Skenet blir starkare.

Treskenad spegel

Man fann att om man skar bottnen ur tre paraboliska speglar och satte ihop dem med ett gemensamt fokus så fick man en så kallad treskenad spegel. Om den vrids ger den upphov till blänk.

Spegel för sideralsken

En variant är spegeln för sideralsken. Den består av en överdel och en underdel. Gapet dem emellan är parabolisk, det vill säga har formen av en parabel.

Jfr reflektor, fyrljusreflektor, totalreflektion, fyroptik, trumlins, planlins, blänk, fast sken