Rovolja
rovolja, en vegetabilisk olja, ungefär samma som den vi idag kallar rapsolja.
Användning
- Förr använd som bränsle i oljelampor. I Sverige använd för belysning i fyrar.
- Nu använd som råvara för margarin och tvål.
Egenskaper
Den idag framställda rapsoljan har en lite annorlunda sammansättning än den tidigare tillgängliga.
- Genom växtförädling har man minskat andelen av långkedjiga mättade fettsyror.
- Resultatet blir en olja med lägre stelningspunkt (= stelnar vid lägre temperatur) än den som användes på 1800-talet.
- Den "gamla" kvaliteten var svår att hantera i fyrarna under vinterhalvåret.
- Man fick se upp så att den inte stelnade.
- Den behövde varmhållas i uppvärmt rum.
- Om man tänder en lampa där oljan stelnat slocknar den snart i och med att veken brunnit upp.
- Man fick inte lampan till att lysa förrän oljan tinat (= smält) och veken gjorts i ordning.
Nuvarande kvalitet stelnar vid cirka 5 °C.
Gårdagens kvalitet stelnade vid 10-15 °C.
Framställning
Den erhålls ur fröna av raps eller rybs genom pressning eller extraktion.
Raps, (Brassica napus, varietet oleifera; fam. korsblommiga växter) liksom dess släkting
- rybs (Brassica rapa, varietet oleifera),
- är en form av kålrot (rova) som odlas för sina oljerika frön.
- Båda har gula blommor i långa glesa klasar och som på en säsong mognar till skidformiga fröställningar.
- Kan sås höst eller vår.
- Fröna innehåller c:a 40% olja och drygt 20% protein.
- Roten går inte att använda, den plöjs ner.
Under 1800-talets samhälle, före konstgödningens framsteg, beräknas ett tunnland jordbruksmark (4937 m2) besått med raps i Mellansverige ha gett c:a 100 liter rovolja.
- Som biprodukt fick man c:a 400 kg proteinrik pressmassa som kunde användas som foder till kreatur.
Finland
I Finland användes däremot mest linolja och hampolja för fyrbelysning.
- De har lägre stelningspunkt och är därmed lättare att hantera under vinterhalvåret.
Lin och hampa gav lägre avkastning, men för dessa kunde växtfibern tas tillvara.