Dimma

Dimma, nedsatt sikt orsakad av små partiklar / droppar av vatten och/eller saltvatten i varierande form.

Beroende på hur kraftigt sikten är nedsatt pratar man om dis (lätt dimma), dimma, tjocka (tät dimma).

Dimma påverkar en fyrs verkliga lysvidd.

Droppar

Luft innehåller alltid vatten. Över en (större) vattenyta kan man anta att luften är (nära) mättad på vatten. Mängden vatten beror på temperaturen. Ju högre temperatur desto mer vatten kan luften bära utan att den faller ut som droppar.

Men om temperaturen faller så blir luften övermättad. Vattnet faller då till en början ut som små, små droppar för att bli större och större.

Små fasta partiklar underlättar för vattnet att falla ut. De fungerar som kondensationskärnor. Exempel är storstädernas smog och ”konstgjort regn” som startas från flygplan genom att sprida ut små saltkristaller. Från vågornas "vita gäss" bildas en aerosol av små droppar som ganska länge kan hålla sig svävande i vinden.

Nedsatt sikt orsakas av droppar av vatten såsom dis (lätt dimma), dimma, tjocka (tät dimma) men även vid regn, snö och hagel.

Orsaker till dimma

Så kallad strålningsdimma uppkommer om det marknära skiktet kyls av, till exempel av en molnfri himmel. Det sker så gott som uteslutande över land och det oftast vid vindstilla eller bara svag vid. Ibland kan den även driva ut över farvattnen närmast kusten. Om det börjar blåsa så löses den upp.

Till sjöss är så kallad advektionsdimma den vanligaste och besvärligaste dimman. Den bildas då varm och fuktig luft drar fram över ett kallare underlag. Den löses inte upp ens vid stark vind.

Så kallad sjörök bildas då kall luft väller ut över en öppen vattenyta och blandar sig med luften där. Sällan har den större varaktighet eller når den större höjd.

Mistsignal

Då sikten var nedsatt gavs från fyrplats, fyrskepp och fartyg mistsignal för att varna och vägleda. Med automatik kunde den styras från en dimdetektor.

Jfr lysvidd, sikt, dimdetektor, mistsignal, navigering, SMHI, sjörapport