Kronometer

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

kronometer, en tidmätare som motsvarar höga krav på exakthet, på ett fartyg även kallat skeppsur och där främst använt för navigation.

Pendelförsedda ur med god precision utvecklades ganska tidigt men sjödugliga kronometrar saknades till slutet av 1700-talet. Fram till dess var det ett vågspel att bestämma fartygets position, speciellt longituden. Fram till dess hade kartografer svårigheter med mätningar öst-västligt även på land

H1 av John Harrison vägde 31 kg. Foto National Maritime Museum

Symbol fyr.jpg Kompassros ritad.jpg Fotogenlamp ritad.jpg

En kopia av H1 finns på observatoriet Greenwich. Foto Leif Elsby
H4 av John Harrison var ”liten” till skillnad från sina föregångare. Den var ”bara” 13,2 cm i diameter. Foto National Maritime Museum

Tävling utlyst

1714 utlyste den engelska regeringen ett pris för den som utvecklade en sjöduglig kronometer. Avsikten var att stärka det engelska herravälde över oceanerna.

  • Om felvisningen var mindre än en halv longitudgrad vid en provtur från England till Västindien var prissumman £20 000,
  • om den var mellan en halv och en grad var priset £10 000.
  • Omräknat till tid skulle i första fallet felvisningen vara bättre än tre sekunder per dygn.
  • Det dröjde 59 år innan priset delades ut.

Den engelske urmakaren John Harrison (1693-1776) lockades av prissumman och utmaningen och kom att ägna sitt liv åt detta. Han konstruerade fem kronometrar. De tre första var stora som en resväska.

  • Den första, kallad H1, blev klar 1735. Den provades på en resa Portsmouth - Lissabon. Den med ledning av H1 funna positionen var 60 sjömil mer exakt än den erhållen från kaptenens skeppsur.
  • H2 blev klar 1739 men sjöprovades aldrig, ej heller H3 som blev klar 1757.

H4 som blev klar 1759 byggde på ankargång och var i storlek som mormors väckarklocka. Efter en sjöfärd Plymouth - Jamaica gjord 1761 fick Harrison den 21:e juni 1773 efter rivalitet i "The Board of Longitude" en prissumma av £18 750 plus tidigare erhållna förskott som beräknats till £4 000.

  • Hans H5 blev klar 1770.

Egentligen var precisionen redan nådd med H1, om man hade inberäknat att den drog sig med konstant hastighet, vilket man då ännu inte förstod att man kunde ta räkning för.

Kapten James Cooks tredje resa

Den skicklige engelske urmakaren Larcum Kendall fick i uppdrag att tillverka en kopia av H4.

  • Denna fungerade förtjänstfullt i händerna på kapten James Cook under hans tredje resa, som varade 1776-1779.

Andra urmakare slogs också om prispengarna. Engelsmannen Thomas Mudge (1715-1794) gjorde också goda kronometrar, men inte lika goda som H4. Han fick £2 000 i prispengar.

Serieproduktion

Under 1790-talet kom engelsmännen igång med en serieproduktion av kronometrar. Ofta försågs de med kardansk upphängning.

  • De rivaliserande fransmännen låg några steg efter.

Hur att kontrollera

Förr då fartygen besökte hamn tog man sitt skeppsur (kronometer) och rodde till någon myndighet som hade en noggrann, astronomiskt kalibrerad klocka och ställde skeppsuret efter dennas tidvisning.

  • Senare fanns i de större hamnstäderna på någon lämplig byggnad en "tidkula", som signalerade rätt tid och som man ställde skeppsuren efter.
  • I t.ex. Göteborg finns tidkulan på taket till Sjöbefälsskolan
  • I London finns den på observatoriet i Greenwich


Jfr astronomisk navigation, gradindelning, tid, fyr- och handelshistoria, H4, klocka, logg, bestickföring, död räkning, navigation