Kopu

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

Kopu, nu estnisk f.d. bemannad fyrplats mitt på västra delen (Androw-halvön) av Dagö i Estland. Norra Östersjön. Kopu fyr torde vara en av de äldsta fyrar som fortfarande är i drift. Gammalt svenskt namn var Dagerort

Svenskbybor
1781 tvångsförflyttades bönderna på Dagö till Ukraina i dåvarande Ryssland. Många av dem slog sig ner i Gammelsvenskby vid floden Dnjepers strand, 10 km från Svarta Havet. På 1920-talet drabbades de av år av missväxt. 
1929 kom under Röda Korsets försorg i stort sett alla svenskbybor, 885 personer, via Trelleborg till Sverige. De flesta talade fortfarande svenska men ålderdomlig sådan. De spreds ut på olika gårdar i ett Sverige som då upplevde ekonomisk stagnation och svår arbetslöshet. De bosatte sig på Gotland och i Västergötland. Drygt 240 personer återvände dock till hembyn i dåvarande Sovjetunionen. 
2004 fanns det 156 svenskättlingar kvar i Zmejevka, Gammelsvenskby. Ett trettiotal personer talade fortfarande svenska som det lät en gång i tiden på Dagö. 
KopuRitadKarta.jpg
Fyrarna Ristna och Kopu på frimärke

EstFlag.jpg SweFlag.jpg RysFlag.jpg Symbol fyr.jpg Historik.jpg

Kopu fyr. Arkiv wiki
Kopu som öppen kolfyr. Estniska Fyrsällskapet
Kopu som täckt stenkolsfyr. Ritning från 1814
Kopu lanternin. Foto Ove Jensen och Tina Scheutz
Laddar karta ...


Historik

1527 uppfördes fyren Kopu, (gammalt svenskt namn var Dagerort) av Hansan. Den fyrades från fyrfat eldade med ved, så kallad öppen kolfyr.

1563 erövrade svenskarna Dagö från den Tyska Orden. Därigenom blev Kopu/Dagerort den första svenska fyrplatsen.

1621 erövrades Runö av svenskarna. Ön lydde till dess under hertigarna av Kurland. Ön utgjorde en militär stödjepunkt under Gustav II Adolfs härjningar i Livland.

Tidpunkten då den första fyren på Runö byggdes är oklar. Den var placerad vid udden Pers innanför den mest använda ankarplatsen.

1645 i freden vid Brömsebro kom Sverige att få ännu en fyr. Då kom Halland och fyrplatsen Nidingen att tillhöra Sverige

1646 utsågs fältbokhållare Henrik Stegling till inspektör för de baltiska fyrarna Svalferort på Ösel samt denna på Runö. Stegling var född på Ösel och skulle underhålla fyrarna mot en årlig ersättning av 3750 riksdaler.

Fyrarnas utseende är oklart men de var av typen öppen kolfyr. Möjligen stod fyrgrytan på ett golv av sten eller tegel uppburet av träpålar.

1651 hölls en fyr tänd på Landsort.

1652 bestämdes att de svenska fyrarna skulle sortera under amiralitetet

1657 fick Stegling ett utökat uppdrag, nämligen att uppföra fyr på södra inloppet till Rigabukten, nämligen Lyserort och Domesnäs

1658 i freden vid Roskilde kom Sverige att få två ytterligare fyrar: Falsterbo och Kullen

1688 finns fyren på Runö markerad på en karta.

Ryska tiden

1708 erövrades det baltiska området av ryssarna. Därmed upphörde det svenska ansvaret för de baltiska fyrarna Dagerort (Kopu), Svalferort, Runö, Lyserort och Domesnäs

Fyren

Fyren kallas även "svenskfyren", belägen på en höjd av cirka 60 m över havet.

  • Fyren är idag 36 m hög.
  • Tornet i sten har byggts på i minst en etapp.
  • Tornet har kvadratisk bas med mitt på sidorna snett uppåtgående, bastanta strävpelare i sten för stagning av tornet.
  • Upp till gränsen till den nya delen av tornet är stenarna lagda utan murbruk.

1860 utbyttes fyrapparaten med de 23 oljelamporna med var sin reflektor till en omgående linsapparat med planlins.

1940 elektrifierades fyren.

  • Lanterninen är försedd med en rysk lins av 3:e ordningen (1000 mm Ø).


Jfr Norra Östersjön, öppen kolfyr, fyrljusreflektor, planlins, fyr- och handelshistoria